Jag hör brandlarmet i Sankt Olof,
Och hur säden rör sig på kvällen då jag cyklar hem
Jag hör hur stapeltrucken rör sig över asfalten bakom Systembolaget
Jag hör ett band repa hårdrock på Östra Park,
Och tonerna från ett piano från översta våningen
Jag hör hur jag trycker ner rec/play på min radio,
Och det långsamma surret som uppstår i bakgrunden
Jag hör vattnet skvalpa in över den fina sanden nedanför Knäbäckshusen,
Och ljudet i baksätet på kombin
Jag hör grenarna slå mot ett fönster på Mäster Danielsgatan,
Och sorlet utanför när en granne hade kafferep
Jag hör dörrarna öppnas på Domus
Både i Simrishamn, Lund och Malmö
Jag hör hur en kompis headbangar sitt hår
Jag hör hur mockajackan låter när den gnider mot dörröppningen,
Och hur kaffevattnet kokar på Ystadsgatan,
Och så ljudet på kvällarna från Wienerwald
Jag hör hennes röst i telefonen
Jag hör gruset under mina skor på fotbollsplanen,
Jag hör stansens tunga, hårda ljud på Sturkögatan
Och ljudet av hur sopor pressas på Flintrännegatan
Och flockarna av måsar
Jag hör ljudet av människorna i min korridor
Som jag inte vågar prata med
Jag hör ljudet av min egen hulkande gråt
Jag hör ljudet av fräsande korv
Och larmet som talade om att vi måste börja arbeta
Jag hör ljudet av fnittrande skratt
Och den mjuka dunsen då du lägger ditt huvud mot min axel
Etikett: Ystadsgatan
Ett slutet cirkulationssystem
Vägen mellan min port
Och min ICA-affär
Är en del av mitt blodomlopp
Ett slutet cirkulationssystem
Där mina blodkroppar
Hämtar upp näring
Som transporteras
Till hela min kropp
Och vägen ger också energi
Låter hjärnan sakta ner
Puttra på déjà vu-tomgång
Jag passerar Ystadsgatan
Och möter främmande blodomlopp
Men märker det knappt
För jag är full av överlevnad
Porttelefonen
Det var en höstdag och Möllevången låg kall och ogästvänlig
Framför mig på gatan låg en sönderslagen porttelefon
Ur det trasiga höljet kröp hundratals medtagna eller skadade meddelanden
Några ropade desperat: ”hjälp mig!”, ”rädda mig!” eller ”snälla!”
Någon var mer förvirrad och viskade ”jag älskar dig mer än du älskar mig”
Och jag backade ett par steg
Men meddelandena myllrade emot mig
Gamla, som unga
En del var så illa däran att jag inte kunde urskilja deras ord
Vissa starka meddelanden bar andra svagare i sina famnar
En del blödde och var traumatiserade: ”din gris, släpp in mig”, ”släpp in mig fitta”
En röst på ett kurdisk språk ville krama mig
Och många grät över de meddelanden de tvingats lämna bakom sig
”Aldrig mer skall vi höra dessa meddelanden”
”Så jävla sorgligt”
Men jag mindes plötsligt ett meddelande jag lämnat där på Ystadsgatan 15,
Som jag inte ville träffa på igen
Så jag flydde bortåt torget
Där grönsakshandeln sög åt sig alla ljud
Och där gick jag runt tills alla meningar lät som ”tre för priset av två”
Jesusparken, satan
Rock hard, ride free
Flatten out Falsterbogatan
Rött vin och brie
At Ängelholmsgatan
Ready to die
At folkets park
De sajjer jag daj
Med Parkgatans knark
Cevapcici kl två
Bergsgatan rocks
Massa lök som är rå
All around the blocks
Vid Arbetets Ära
En ängel från Erbil
I fjäder och tjära
Och en kockumsfossil
The sounds of sirens
Studsar över Ystadsgatan
Fubbickar å ålarens
Jesusparken, satan
7:e januari 2017
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 