Han kisade mot mig
Som mot solen
Och sade ¿Qué Pasa?
Som inte var en fråga
Utan en uppmaning:
Må bra, min son!
Och de där stunderna
När vi åkte bil
Och han rökte
Och hade armbågen
Vilande ut genom fönstret
Var små stunder
Av välmående
Där vi gjorde
Olika ärenden
Som var oväsentliga
För mig
Det som fanns var fartvinden,
Röklukten,
Och bilradions
Skramliga ljud,
Och Walde Bengtsons röst