Etikett: Tomelilla

Hon står vid Tomelilla station
Och väntar på bussen
Som skall ta henne hem
Till huset på kullen
Vid vägarnas slut

Hon bor inte längre här
Men hennes långa hår
Började växa därute
Och myllrar sig i regnet
Som blöta hemtama grusvägar

Hon känner det i kroppen
Då hon närmar sig
Att hennes blod
Droppar från bladen
På träden vid huset

Och dofterna möter henne
Då hon kliver av med sin väska
Och börjar gå i gruset
De följer henne fram till dörren
Som nu är en portal

Det ser likadant ut
Men huset är bara ett skal
Och träden bara träd
Och hon gråter
Föränderlighetens tårar