Det röda teglet är som ett pussel
Som byggts bit för bit
Av arbetare
Sorger och ledsamma levnadsöden
Lades sida mot sida
Av arbetare
Portvalv och mjuka tegeldetaljer
Som formats som lera
Av arbetare
Plattor är lagda i trapphusen
Och gårdsplanerna fulla
Av arbetare
Varje trappsteg berättar historien
Om hur landet lyftes
Av arbetare
Det rinner en blues över fönsterkarmen
Och ut på en gård på Simrishamnsgatan
Till en början ett långsamt flöde
Men snart en svart strid ström
Jag trycker på ”stop” förgäves
För ingen äkta blues kan stoppas
För bluesen är havet
Jag seglat på som barn
Krusningarna kryper uppför teglet
Tungsinnet har lättat ankar
Och från min plats i dunklet
Ser jag Reverend Gary Davis gå i land
Han är blind, men det är också jag
Men våra hjärtan samspråkar
Innan måsarnas skri
Följer bluesen ut i Öresund
25:e maj 2017
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 