Etikett: Sorgedjuret

Eden

onkelzebLämna en kommentar

I gryningen dricker jag kaffe i rondellen
Sitter på en bänk med sorgedjuret
Vi saknar tuppens galande från Folkets Park
Men vi delar tystnaden med varann
Som vi delat så mycket annat förr

Jag minns när jag gick här förbi
Tjugohundrafyra
Då kvistarna på träden
Piskade mitt ansikte
Där mina ögon var svarta hålor

Jag hade inte sovit på tre dygn
Och min själ var inte min vän
Utan en bitter fiende
Som förgiftade mitt blod
Och gjorde mig hudlös

Då satt sorgedjuret här
Och pekade ordlöst bortåt vägen
Mina steg skyndade på
Och jag vacklade in
På Edens vårdcentral

Det var första gången jag såg sorgedjuret
Men sedan dess har vi träffats
Oftast här i rondellen
Men ibland hemma hos mig
Över en kaffe och en kaka

Mardrömslikt

onkelzebLämna en kommentar

De svarta bladen
Som omger en om natten,
Den blöta mullen
Som doftar mardrömslikt
Metamorfosen
Som inträffar
Då drömmarna rinner
Mellan hjärnhalvorna
Och doften av tjära
Som slingrar sig in
Tillsammans med lukten
Av fuktig betong
Och nystyckad lever
På en ödslig pir
Vid det kolsvarta havet
Där sorgedjuren lever
En del har vingar
Andra har gälar
De är överallt
Men ingenstans
I mörkret är min halsduk
En levande tingest,
Som drar mig ner
Mot dess hem
Nere i djupet
Av det undermedvetna

En bänk i Rondellen

onkelzebLämna en kommentar

Sorgedjuret sitter med Veronica Lake
På en bänk i rondellen
De talar tyst till varandra
Om att falla igenom
Om att marken är hård och kall
Och skuggorna så hemska
Sorgedjuret vaggar fram och tillbaka
Som en kvinna utan framtid
Men deras händer möts
Precis när dimman glider fram
Längs Kristianstadsgatan
Alltmedan de långsamt försvinner bakom dimstråken
Ses Veronica Lake dela med sig av innehållet
Ur en silverskimrande fickplunta
Och Sorgedjuret tar en djup klunk
Nu ryker det runt buskar och bänkar
Och scenen liknar en billig snöglob
Eller ett sämre polaroidfoto
På en alternativ teaterföreställning
Och hela Parkgatans plank
Har försvunnit in i dimman
Och man hör Clownen Miko
Oroligt undra var han är
Innan detta och alla andra omgivande ljud Omärkligt blåser bort
Och det bara finns detta vita
Och Veronica Lakes trötta röst:
”I wanted my stardom without the usual trimmings.
Because of this, I was branded a rebel at the very least.
But I don’t regret that for a minute.
My appetite was my own and I simply wouldn’t have it any other way.”
Lyktorna tänds