Studierektorn

Bakom studierektorn på hans kontor stod två uppstoppade ugglor:
En vit med gråa fläckar och en mörkbrun
Han sade att de var hans ögon och öron
Och det var nog så
För han var trots sin vilja
Själv en uppstoppad arketyp
Vars läderportfölj
Var honom mer värdefull
Än de elever han inte såg
Och inte lyckades höra
Men han såg respektingivande ut
När han gick rastvakt
Runtom den rödteglade skolbyggnaden