Jag såg honom när jag satt på Golden Shiva
Och åt Balti Ghost
Jag såg honom på Södervärn
När jag kom från jobbet
Jag såg honom i tunneln vid Stadshuset
Och jag såg honom på Skivesset
Jag såg honom vika in på Vårgatan
På väg mot köpcentrat
Jag såg honom på sunk-ICA
Han stod vid brödet
Jag såg honom på ett foto på facebook
Där han var lite suddig
Jag såg honom rasta en hund utanför Ölkaféet
När jag var på väg mot Triangeln
Jag såg honom på Centralen
Där han bläddrade i en Leif GW-pocket
Jag såg honom på stadion
Där han satt med himmelsblå halsduk
Och på ryggen hade han Durmaz
Jag såg honom i Pildammsparken
Utanför Galateas Hage
Han satt där ensam
Och grillade någonting i en engångsgrill
Jag såg honom sedan långt senare
Nere vid Ribban
Han hade kortare hår
Och haltade lite lätt
Igår såg jag honom sitta på Babylon Grill
Där han åt en rulle
Jag satte mig på hans plats när han gått
Och kände hans värme i stolen
Jag har sett honom många gånger
Och undrar vem han är
Etikett: Skolgatans Ölkafé
Den där missljudande tonen
De drack kaffe på Martins
Rökte Tiedemanns Light
Ibland tog de en kaffe till
Eller gick nerför trappan till toan
De pratade om bekanta
Om hur livet blivit
Och om de hade råd med mat
På Zarathustra till helgen
Eller om det var bättre med hämtpizzor
Från Perugina
Han tyckte om hennes svarta hår
Och hennes svarta humor
Hon gillade hans vänlighet
Men hatade hans snällhet
Vid ett bord längre in
Satt knark-Åsa och drack thé
Och från gården hördes
Soporna rullas ut
Från Ölkaféets kök
Och några måsars skri
De lät ungefär som ljudet,
Den där missljudande tonen,
Han hade i sitt huvud
Nick Drake gick aldrig på Möllevångens gator
Nick Drake gick aldrig på Möllevångens gator. Men en sliten jacka han en gång burit låg en dag i ett soprum på Sölvesborgsgatan. I fickorna låg en kvikk-lunsj och en handfull sand.
Den var sliten över axlarna och lagad med tejp neråt ryggslutet, men var annars i bra skick.
Nico hade hittat den i Folkets Park under ett heroinrus i några buskar där en gång en bergochdalbana i trä legat. Hon hade i sin tur gett den till Johnny Thunders och han gav den sedan i betalning för två pack stålsträngar på Lindkvists Musik.
Då hade redan en del sand runnit ur fickorna.
Lindkvist gav den till Stry som skrev en låt i den som aldrig blev bra. Och sedan glömde han den i bagageutrymmet på en brun Ford i Norrköping, när han och en suddig gestalt åt pizza över gatan. Bilen såldes sedan till Sillen, som hade höns utanför Skivarp. Han höll om sin flickvän med jackan när deras son gått bort i leukemi. Hon fick några sandkorn i tårarna.
Sedan låg jackan två år i en bod därute.
Därute i en kall bod.
Sedan gick den till Frälsis och såldes på Kaleb på Förstadsgatan till en hoppfull ung musiker i Cardigans.
Men han trivdes inte i den och gav den till Pertti som satt i busskuren framför det nystartade ölkaféet. Det kom sand i hans handrullade cigaretter.
Jackan värmde men blåste en tidig morgon bort längsmed Simrishamnsgatan. Den låg där under en fullklottrad skåpbil ett tag.
En rödhårig vaktis plockade upp den och lade den i en pappsäck.
Från ett fönster på 3:an hördes en flaska korkas upp och Pink Moon spelades på en Luxor.
Från påsen som bars iväg föll ett par korn sand och lade sig på asfalten utanför Parseh där en vacker ung kvinna precis steg ut med ett sex-pack Löwenbräu i famnen.
Nick Drake gick aldrig på Möllevångens gator.
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 