Etikett: Simrishamnsgatan

Nick Drake gick aldrig på Möllevångens gator. Men en sliten jacka han en gång burit låg en dag i ett soprum på Sölvesborgsgatan. I fickorna låg en kvikk-lunsj och en handfull sand.
Den var sliten över axlarna och lagad med tejp neråt ryggslutet, men var annars i bra skick.
Nico hade hittat den i Folkets Park under ett heroinrus i några buskar där en gång en bergochdalbana i trä legat. Hon hade i sin tur gett den till Johnny Thunders och han gav den sedan i betalning för två pack stålsträngar på Lindkvists Musik.
Då hade redan en del sand runnit ur fickorna.
Lindkvist gav den till Stry som skrev en låt i den som aldrig blev bra. Och sedan glömde han den i bagageutrymmet på en brun Ford i Norrköping, när han och en suddig gestalt åt pizza över gatan. Bilen såldes sedan till Sillen, som hade höns utanför Skivarp. Han höll om sin flickvän med jackan när deras son gått bort i leukemi. Hon fick några sandkorn i tårarna.
Sedan låg jackan två år i en bod därute.
Därute i en kall bod.
Sedan gick den till Frälsis och såldes på Kaleb på Förstadsgatan till en hoppfull ung musiker i Cardigans.
Men han trivdes inte i den och gav den till Pertti som satt i busskuren framför det nystartade ölkaféet. Det kom sand i hans handrullade cigaretter.
Jackan värmde men blåste en tidig morgon bort längsmed Simrishamnsgatan. Den låg där under en fullklottrad skåpbil ett tag.
En rödhårig vaktis plockade upp den och lade den i en pappsäck.
Från ett fönster på 3:an hördes en flaska korkas upp och Pink Moon spelades på en Luxor.
Från påsen som bars iväg föll ett par korn sand och lade sig på asfalten utanför Parseh där en vacker ung kvinna precis steg ut med ett sex-pack Löwenbräu i famnen.
Nick Drake gick aldrig på Möllevångens gator.