Etikett: Rondellen

Länge leve Möllevången

onkelzebLämna en kommentar

Vid Simrishamnsgatans slut
Ligger en liten akut
Där trasiga gubbar och gummor
Får omvårdnad och äta hummor
Det är så det är bestämt
Att alla skall få hjälp jämt
I ett tält i Jesusparken
Skrevs lagen ner på pappersarken
Som förvaras i ett kassaskåp
Nedgrävd under en heliotrop
Två tomma flaskor Rosita
Och lite annan rekvisita
Är det som utmärker denna punkt
Som betyder något tungt
Ja, rentav något vördat
Som vi inte skördat
Vi har låtit det växa
Detta varma komplexa
Som känns i alla lägen
Innanför Nobelvägen
Och bort mot Rådmansvången
Håller vi kylan stången
Det är ju så att envar
Kan få en snaps och ett svar
På vad fan som är snett
Och vad som verkligen är rätt
Måhända du på Falsterbogatan
Får ett möte med satan
Men det är så det är här
Verkligheten är en chimär
Det finns massa andra ställen
Som gamla fina Rondellen
Som fungerar som nav
Kring empatiska krav
Att alla skall med
Det är vårt besked
Länge leve Möllevången
För femtioelfte gången

Eden

onkelzebLämna en kommentar

I gryningen dricker jag kaffe i rondellen
Sitter på en bänk med sorgedjuret
Vi saknar tuppens galande från Folkets Park
Men vi delar tystnaden med varann
Som vi delat så mycket annat förr

Jag minns när jag gick här förbi
Tjugohundrafyra
Då kvistarna på träden
Piskade mitt ansikte
Där mina ögon var svarta hålor

Jag hade inte sovit på tre dygn
Och min själ var inte min vän
Utan en bitter fiende
Som förgiftade mitt blod
Och gjorde mig hudlös

Då satt sorgedjuret här
Och pekade ordlöst bortåt vägen
Mina steg skyndade på
Och jag vacklade in
På Edens vårdcentral

Det var första gången jag såg sorgedjuret
Men sedan dess har vi träffats
Oftast här i rondellen
Men ibland hemma hos mig
Över en kaffe och en kaka

Besegra det stora äcklet

onkelzebLämna en kommentar

När Joan Crawford går över gatan
Tänker hon på att hon skall lägra en producent
På mötet klockan 16
Innan dess skall hon hinna handla ett par solglasögon
Och hämta upp 50 gram kokain i Rondellen

Hon lever med oket att vara en kvinna
I en mans värld
Och att ta makten över livet
Har kostat så mycket mer
Än en halvflaska vin på LeLe’s

Hon trippar nerför Spånehusvägen
Och svänger höfterna som i den där filmen
Men hon har en piratflagga tatuerad på låret
Och när hon inte står framför kameran
Är hon oftast full eller tom

Men männen ser henne
Och respekterar henne
Därför hon har så bestämda rörelser
De vet att hon vet var hon är på väg
Mot sexet och knarket

Bergsgatan är Sunset Boulevard om natten
Och många stannar till bara för en munsbit
Eller för att kolla servitriserna
Som jobbar där på nätterna
Och programmerar dataspel på dagarna

Då Joan Crawford blev anarkist
Blev hon också fri i sinnet
Och herre bland andra herrar
Och regissör av sitt eget liv
Om där nu finns något kvar

Ikväll skall hon se Svart Städhjälp
På Enskiftet och röka med långt cigarettmunstycke
Och dra några linor på dasset
För att känna livet pulsera

Hon tänker ge bort ett par solglas
Till en man
Och gå hem med honom
För att erövra sig själv
Och besegra det stora äcklet

En bänk i Rondellen

onkelzebLämna en kommentar

Sorgedjuret sitter med Veronica Lake
På en bänk i rondellen
De talar tyst till varandra
Om att falla igenom
Om att marken är hård och kall
Och skuggorna så hemska
Sorgedjuret vaggar fram och tillbaka
Som en kvinna utan framtid
Men deras händer möts
Precis när dimman glider fram
Längs Kristianstadsgatan
Alltmedan de långsamt försvinner bakom dimstråken
Ses Veronica Lake dela med sig av innehållet
Ur en silverskimrande fickplunta
Och Sorgedjuret tar en djup klunk
Nu ryker det runt buskar och bänkar
Och scenen liknar en billig snöglob
Eller ett sämre polaroidfoto
På en alternativ teaterföreställning
Och hela Parkgatans plank
Har försvunnit in i dimman
Och man hör Clownen Miko
Oroligt undra var han är
Innan detta och alla andra omgivande ljud Omärkligt blåser bort
Och det bara finns detta vita
Och Veronica Lakes trötta röst:
”I wanted my stardom without the usual trimmings.
Because of this, I was branded a rebel at the very least.
But I don’t regret that for a minute.
My appetite was my own and I simply wouldn’t have it any other way.”
Lyktorna tänds