Det rinner en blues över fönsterkarmen
Och ut på en gård på Simrishamnsgatan
Till en början ett långsamt flöde
Men snart en svart strid ström
Jag trycker på ”stop” förgäves
För ingen äkta blues kan stoppas
För bluesen är havet
Jag seglat på som barn
Krusningarna kryper uppför teglet
Tungsinnet har lättat ankar
Och från min plats i dunklet
Ser jag Reverend Gary Davis gå i land
Han är blind, men det är också jag
Men våra hjärtan samspråkar
Innan måsarnas skri
Följer bluesen ut i Öresund
25:e maj 2017