Etikett: Raskarum

Ett fotografi

onkelzebLämna en kommentar

Ett fotografi
Jag satt upp i köket
Lämnar ett hål,
En kanal
Till en annan värld

Rätt genom
En kökslucka,
Genom ventilationssystem
In i gårdagens
Mörka närvaro

Jag behöver inte ens
Anstränga mig fysiskt
Jag bara tittar på det
Och tänker
Och längtar

Kornen i bilden
Särar på sig
Och suger mig in
Genom lagrar
Av upplevelser

Jag plockar blommor
Längs med vägen
I Raskarum
Jag har ont
I min mage

Jag ser några fåglar lyfta
Och flyga
Mot okänt mål
En kall vind
Rör vid mina bara ben

Jag vill inte hem
Men det finns
Ingen annanstans
Att ta bli av
Än uppför vägen

Jag håller stjälkarna
Hårt i min hand
Så hårt att
Växtsaft pressas
Mellan mina fingrar

Jag vänder mig om
Men det finns
Inget där
Utom en ton
Som lugnar mig

Mitt emot Matboden med mormor

onkelzebLämna en kommentar

När min mormor och jag druckit ur kaffet medan vi satt vid fönstret och tittade på kunderna komma ut från ICA-affären så sträckte hon ut sin hand mot min och vi skrattade och höll varann i hand
På diskbänken stod några plåtburkar upp-å-ner och droppade sig torra
Några hopvikta mjölkpaket låg sidan om
Sidan om kylskåpet satt ett vykort med några samer på, och en midnattssol
Vintern var i antågande och min mormor drog sjalen om sig när hon åkte med mig mot Raskarum

Savannen

onkelzebLämna en kommentar

Bakom Raskarum ligger en savann
Som ibland sjunker ner några meter
Blir myrmark med vilande undiner
Väsande vita alligatorer
Och gamla rostiga rånarbyten
Som troll runt Giddings mosse släpat dit

Runt de små enarna som bildar öar
Simmar alkiszombier i cirklar
De är också vita och köttet löst
Man ser ångern i deras ögon
Över hela området är dimman
Och blipp-ljuden från pubens flipperspel

Vi som krigar mot förflutna tider
Är rustade med femöreskolor
Och körsbärsgrenar och höga stövlar
Vi klyver fienderna med svärden
Som vi smitt i hemlighet bakom smens
I stora brinnande bensinpumpar

Vi samlas vid stora stenbumlingen
Lägger upp strategin mot det mörka
Som redan smyger på skuggsidorna
Av tillvaron i träsket bakom byn
Men denna gång är vi beredda på
Att vinna tillbaks vår trygghet till slut

Kivik

onkelzebLämna en kommentar

Jag minns en marknad
Då jag skjöt en ärta i ögat på en arg farbror
Jag köpte Fantomen
Mästaren på Karate, gnuggisar och puck
Pappa lovade träffas
Men han blev full och försvann någonstans
När jag vaknade hemma
Hängde det en ny men skrynklig t-shirt
På en stol vid sängen
Den var vit med ett Rat Fink-liknande tryck
En burn-out
Så vuxen och cool
Och jag älskade pappa
Som sov ruset av sig
Och jag höll tröjan mot ansiktet

Den mumlande mannen

onkelzebLämna en kommentar

Gräset var långt och krusades av vinden
Jag kände en skälvning i min kropp
Jag var iaktagen från den andra tiden
Av den mumlande mannen

Därnere i gräset stod han i blåställ och keps
Och studerade framtiden
Och jag kände att jag värderades
Av den mumlande mannen

Han inramades av den öppna dörren
Jag hörde några gäss i fjärran
Jag blinkade och sedan fanns inga spår
Av den mumlande mannen

Jag somnade om och vaknade senare
Jag var bara tre men kände hur skulden
Planterats i min lilla svettiga pojkkropp
Av den mumlande mannen

Den sommaren

onkelzebLämna en kommentar

Det var den där sommaren då Dansken hjälpte få loss min syster som fastnat mellan två stenbumlingar nere vid brevlådan. På lördagar stannade Inge Lanthandlare till här med sin buss och vi fick varsin plastpåse med tablettaskar. Pappa handlade Röd Commerce, bröd, potatis, och lammkött.
Det var den sommaren jag mest stod i trädgården och trixade med en fotboll, och bestämde mig för att uthärda och för att hålla tillbaka spontana känslor.

Mittemot Raskarums Skola

onkelzebLämna en kommentar

Jag tyngs ner av den globala ekonomin
Och mina egna suddiga upplevelser
Av en vit svävande tingest
I en trädgård mittemot Raskarums skola

Som en böjlig gren en regnig höstdag
Letar jag i röran efter min mojo, min graal
Som jag vet finns där för jag har ju sett den
I en trädgård mittemot Raskarums skola.

Men minnenas blöta stigar är förrädiska
Jag halkar in på otäcka spår
Men hör ändå det där magiska ljudet
Som hördes mittemot Raskarums skola.

Och åarna som vi sprang längs med
Sades rinna ut i Kina eller Mongoliet
Men den stolta fjällskivlingen
Talade ett annat språk mittemot Raskarums skola

Jag skrattar i en vit Renault 4:a
Sittande på en halmbal
Och har redan glömt hur farliga jägarna är
Som jag sett gå förbi Raskarums skola.

Frågorna är så många och uttröttande
Men viljan så het att hitta tillbaks
Till den där vita grejen
Och segla iväg över Raskarums skola.

17:e december 2016