Pildammsparken – Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan

I Galateas Hage satt Bo-Erik
På muren mot dammen
Och tittade på Galatea
Som en man tittar på en kvinna

Han hade aldrig haft någon
Annat en leenden
Från flickan i charkdisken
Och från servitriser

Han fantiserade
Om hur det skulle kunna vara
Och vad de skulle säga varann
Om hon vore av kött och blod

Hon var visserligen en stenstod
Men gjorde honom ändå nervös
Med sin skönhet
Och sitt triumferande sätt

Det gick inte att prata med henne
Denna gång heller
Han ställde sig upp
Och började gå hemåt

När han gick ut genom häcken
Hörde han en viskning
Som rörde hans hjärta
För några ögonblick

Han vände sig om
Och tittade mot Galatea
Som stod stilla i silhuett
Med en duva på hjässan

Men borta i andra hörnan
Av den lilla hagen
Satt en kvinna
Som tittade nyfiket på honom

Med en känsla av rädsla
Och stor upprymdhet
Gick Bo-Erik hem
Längs Smedjegatan

Jag såg honom när jag satt på Golden Shiva
Och åt Balti Ghost
Jag såg honom på Södervärn
När jag kom från jobbet
Jag såg honom i tunneln vid Stadshuset
Och jag såg honom på Skivesset
Jag såg honom vika in på Vårgatan
På väg mot köpcentrat
Jag såg honom på sunk-ICA
Han stod vid brödet
Jag såg honom på ett foto på facebook
Där han var lite suddig
Jag såg honom rasta en hund utanför Ölkaféet
När jag var på väg mot Triangeln
Jag såg honom på Centralen
Där han bläddrade i en Leif GW-pocket
Jag såg honom på stadion
Där han satt med himmelsblå halsduk
Och på ryggen hade han Durmaz
Jag såg honom i Pildammsparken
Utanför Galateas Hage
Han satt där ensam
Och grillade någonting i en engångsgrill
Jag såg honom sedan långt senare
Nere vid Ribban
Han hade kortare hår
Och haltade lite lätt
Igår såg jag honom sitta på Babylon Grill
Där han åt en rulle
Jag satte mig på hans plats när han gått
Och kände hans värme i stolen
Jag har sett honom många gånger
Och undrar vem han är