De kallas för svältarna
Och de är bröder
De sjunger sånger
På ett påhittat språk
För de tror på skönheten
Men inte på samhället
Och deras magra kroppar
Kan gömma sig lite varstans
I stadens myller
Men man hör sången
För de sjunger med klara stämmor
Och man tror på sången
Och uppfylls av den
På stadens kaféer
Och arbetsplatser
Pratar man om svältarna
Med värme i rösten
De kallas för svältarna
Och deras tunna kroppar
Och bleka ansikten
Talar en historia
Som antyder att de finns
På riktigt
Där ute i samhället
Bland höga moderna hus
Och rostiga lekplatser
Och industriområden
Har någon hört sång
Och sett tunna skuggor
Vandra iväg
Genom natten
De kallas för svältarna
Och anledningen till att de är
Så oehört smala,
Nästan transparenta
Är att de bor i andras kroppar
De glider in från sidan
Genom högerhöften
Omärkligt
Och under tystnad
De är godhjärtade parasiter
Och hoppets
Halvhjärtade apostlar
Som sjunger om
Möjligheter vi inte förstår
Idag
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 