Bensinen slut

Jag sitter i en eka
Som har en utombordare
Vars bensin tagit slut
Och vi ror förhoppningsvis mot land

Mellan pappa och mig
Ligger tre pilkar,
En liten torsk i en håv
Och en kasse öl

Jag tänker att jag hoppas
Att pappa vet vad han gör
För annars dör vi
Här ute i tomheten

Men han ror hårt
Men ändå lugnt
Mot en punkt
Som jag inte kan se

Under några minuter
Därute på det nattsvarta vattnet
Litar jag på honom
På ett sätt jag aldrig gjort förut

Jag förstår att det finns saker
Jag inte kan se
Men som pappa förstår
Därför att han ansvarar över mig

Mitt liv är i hans händer
Och det är därför
Hans muskler sväller
Och hans blick blir skarp

Vi ser ljusen i Baskemölla
Men det är mot Knäbäckshusens strand
Han ror
Med tunga andetag

¿Qué Pasa?

Han kisade mot mig
Som mot solen
Och sade ¿Qué Pasa?
Som inte var en fråga
Utan en uppmaning:
Må bra, min son!
Och de där stunderna
När vi åkte bil
Och han rökte
Och hade armbågen
Vilande ut genom fönstret
Var små stunder
Av välmående
Där vi gjorde
Olika ärenden
Som var oväsentliga
För mig
Det som fanns var fartvinden,
Röklukten,
Och bilradions
Skramliga ljud,
Och Walde Bengtsons röst

Jag går bara framåt

Vad tänker du på frågar psykologen
Jag tänker på en serieruta
I ett nummer med Fantastiska Fyran
Där Johnny Storm
Sår sina flammor i vinden
Jag tänker på pappas ögon
Och på Värnhemsgatan
Och så den tjocka gubben
Med Robert Mitchum-ansiktet
På Fregatten
Jag tänker på nakna rumpor
Och plattan med Rick Nelson
Jag köpte på Godzilla i Lund
Sen tänker jag på regnet
Dagen efter vi knullat
Tills det gjorde ont
Man kan inte knulla sig in
I någons hjärta
Jag tänker på den fulle Irländaren
På 27:an
Som tio år senare
Sålde faktum utanför ICA
Jag tänker på orden en granne sa
Om min pappa
Om att alla känner apan
Jag minns dörrhandtagen
Hos min farmor
Och parkeringen där Entré ligger idag
Jag tänker på orden jag inte vågar säga
Och på lugnet i en enebacke
Jag tänker att allt är försent
Och att förruttnelse råder
Och att mitt liv är som en droppe
Matlagningsolja
I ett glas vatten
Jag minns ett nyår
Och en krossad stol
Och något som sprutar
Från min panna
Som jag bokstavligen bankat blodig
Jag tänker att kärlek är det jag behöver
Men hela min existens står i vägen
Jag köper några plattor på Records & Comics
För att det är det enda jag har
Trots att jag vet att jag inte är sämst
Så är verkligheten så svart stundtals
Att tankar är överflödiga
Jag går bara framåt
Tänker jag

Fiskehamnen

Den svartaste asfalt
Den hetaste sol
Och hjärnan
Som motorn
På en gammal fiskebåt
På väg in i hamn
Med ett moln
Sjöfåglar i släp
Doften av levande fisk
Fiskblod och tjära
Och, ja, värmen
Som ångar från asfalten
Och gör mina steg
Och uppfattningen av tid
Klibbiga som däcket
På en fiskebåt
Som lagt till
Och sålt 19 kilo
Nyvägd torsk
Pappa och jag
Fick tre kilo
I en systempåse
Och vi körde
Ut från Simrishamns hamn
Och just då luktade bilen
Liv och död
Precis som het asfalt
Och den svaga söta doften
Av död råtta
Och jästa tomater
I en annan stad

Kivik

Jag minns en marknad
Då jag skjöt en ärta i ögat på en arg farbror
Jag köpte Fantomen
Mästaren på Karate, gnuggisar och puck
Pappa lovade träffas
Men han blev full och försvann någonstans
När jag vaknade hemma
Hängde det en ny men skrynklig t-shirt
På en stol vid sängen
Den var vit med ett Rat Fink-liknande tryck
En burn-out
Så vuxen och cool
Och jag älskade pappa
Som sov ruset av sig
Och jag höll tröjan mot ansiktet

Den sommaren

Det var den där sommaren då Dansken hjälpte få loss min syster som fastnat mellan två stenbumlingar nere vid brevlådan. På lördagar stannade Inge Lanthandlare till här med sin buss och vi fick varsin plastpåse med tablettaskar. Pappa handlade Röd Commerce, bröd, potatis, och lammkött.
Det var den sommaren jag mest stod i trädgården och trixade med en fotboll, och bestämde mig för att uthärda och för att hålla tillbaka spontana känslor.