Bakom studierektorn på hans kontor stod två uppstoppade ugglor:
En vit med gråa fläckar och en mörkbrun
Han sade att de var hans ögon och öron
Och det var nog så
För han var trots sin vilja
Själv en uppstoppad arketyp
Vars läderportfölj
Var honom mer värdefull
Än de elever han inte såg
Och inte lyckades höra
Men han såg respektingivande ut
När han gick rastvakt
Runtom den rödteglade skolbyggnaden
Etikett: Österlen
¿Qué Pasa?
Han kisade mot mig
Som mot solen
Och sade ¿Qué Pasa?
Som inte var en fråga
Utan en uppmaning:
Må bra, min son!
Och de där stunderna
När vi åkte bil
Och han rökte
Och hade armbågen
Vilande ut genom fönstret
Var små stunder
Av välmående
Där vi gjorde
Olika ärenden
Som var oväsentliga
För mig
Det som fanns var fartvinden,
Röklukten,
Och bilradions
Skramliga ljud,
Och Walde Bengtsons röst
Hör
Jag hör brandlarmet i Sankt Olof,
Och hur säden rör sig på kvällen då jag cyklar hem
Jag hör hur stapeltrucken rör sig över asfalten bakom Systembolaget
Jag hör ett band repa hårdrock på Östra Park,
Och tonerna från ett piano från översta våningen
Jag hör hur jag trycker ner rec/play på min radio,
Och det långsamma surret som uppstår i bakgrunden
Jag hör vattnet skvalpa in över den fina sanden nedanför Knäbäckshusen,
Och ljudet i baksätet på kombin
Jag hör grenarna slå mot ett fönster på Mäster Danielsgatan,
Och sorlet utanför när en granne hade kafferep
Jag hör dörrarna öppnas på Domus
Både i Simrishamn, Lund och Malmö
Jag hör hur en kompis headbangar sitt hår
Jag hör hur mockajackan låter när den gnider mot dörröppningen,
Och hur kaffevattnet kokar på Ystadsgatan,
Och så ljudet på kvällarna från Wienerwald
Jag hör hennes röst i telefonen
Jag hör gruset under mina skor på fotbollsplanen,
Jag hör stansens tunga, hårda ljud på Sturkögatan
Och ljudet av hur sopor pressas på Flintrännegatan
Och flockarna av måsar
Jag hör ljudet av människorna i min korridor
Som jag inte vågar prata med
Jag hör ljudet av min egen hulkande gråt
Jag hör ljudet av fräsande korv
Och larmet som talade om att vi måste börja arbeta
Jag hör ljudet av fnittrande skratt
Och den mjuka dunsen då du lägger ditt huvud mot min axel
Det ankare jag hela tiden släpade efter mig
”Lilla Chicago” stod det en gång på skylten
Som mötte en när man körde in i byn
Jag cyklade mest igenom
När jag skulle spela boll på idrottsplatsen
Jag hade ett par blå tunna pösiga byxor
Som någon sade kunde varit Bosse Larssons
De lät lite som segel
Fladdrande i fartvinden
När jag cyklade förbi puben
Satt i bland Pluggen, Allan i Havet eller Långe-Harald på trappen
Kanske rullade de cigg
Kanske mådde de illa
Kanske hämtade de luft mellan pilsnerna
Borta vid Erik Anderssons
Stod några bybor och pratade
Och jag ville bara förbi
Och trampade febrilt tills jag kom till mormors hus
Där slog jag av på takten
Och tänkte på Super-Mac i Buster
Eller Ralf Edström eller Tore Cervin
Och jag såg hur jag skulle dribbla
Om jag vågade släppa loss
Det ankare jag hela tiden
Släpade efter mig
Inge Lanthandlare
På en bänk i Vitaby
Framför en röd tegelvägg
Befrias sinnet en stund
Och jag hör mig själv nynna
På Kjell Höglunds ”Häxprocess”
Medan jag tänker på Inge Lanthandlare
Och hur han välkomnade
Denna lilla värld
Med orientaliska kryddor,
Ett leende och en ordström
Som fick mjölkbönder
Och bakfulla elektriker
På fall
Och på grillarna i Albo härad
Låg lamm marinerad i curry
Och i andra exotiska kryddblandningar
Och röken och upptäckarandan
Blandades med de instängda
Grishusdofterna
Savannen
Bakom Raskarum ligger en savann
Som ibland sjunker ner några meter
Blir myrmark med vilande undiner
Väsande vita alligatorer
Och gamla rostiga rånarbyten
Som troll runt Giddings mosse släpat dit
Runt de små enarna som bildar öar
Simmar alkiszombier i cirklar
De är också vita och köttet löst
Man ser ångern i deras ögon
Över hela området är dimman
Och blipp-ljuden från pubens flipperspel
Vi som krigar mot förflutna tider
Är rustade med femöreskolor
Och körsbärsgrenar och höga stövlar
Vi klyver fienderna med svärden
Som vi smitt i hemlighet bakom smens
I stora brinnande bensinpumpar
Vi samlas vid stora stenbumlingen
Lägger upp strategin mot det mörka
Som redan smyger på skuggsidorna
Av tillvaron i träsket bakom byn
Men denna gång är vi beredda på
Att vinna tillbaks vår trygghet till slut
Rörums Norra å
Mina tankar flyter omkring i en å vid Rörum. Ett litet djurskelett ligger bredvid. Och björnlokorna bildar en praktfull passage att långsamt segla fram igenom. Men tanken tvekar, kanske mörknar likt ett moln. Och spricker sedan upp i massa oklarheter som lägger sig som ett damm på vattnets yta och som kommer sköljas ut i Östersjön. Förlista minnesbilder.
7:e maj 2017
Kivik
Jag minns en marknad
Då jag skjöt en ärta i ögat på en arg farbror
Jag köpte Fantomen
Mästaren på Karate, gnuggisar och puck
Pappa lovade träffas
Men han blev full och försvann någonstans
När jag vaknade hemma
Hängde det en ny men skrynklig t-shirt
På en stol vid sängen
Den var vit med ett Rat Fink-liknande tryck
En burn-out
Så vuxen och cool
Och jag älskade pappa
Som sov ruset av sig
Och jag höll tröjan mot ansiktet
Den mumlande mannen
Gräset var långt och krusades av vinden
Jag kände en skälvning i min kropp
Jag var iaktagen från den andra tiden
Av den mumlande mannen
Därnere i gräset stod han i blåställ och keps
Och studerade framtiden
Och jag kände att jag värderades
Av den mumlande mannen
Han inramades av den öppna dörren
Jag hörde några gäss i fjärran
Jag blinkade och sedan fanns inga spår
Av den mumlande mannen
Jag somnade om och vaknade senare
Jag var bara tre men kände hur skulden
Planterats i min lilla svettiga pojkkropp
Av den mumlande mannen
På rygg i gräset
Jag minns en sommardag i
Mormors trädgård i Sankt Olof
Då jag låg i gräset
Och stack en nål i molnen
Tills himlen blev helblå
Och jag blev rädd
15:e februari 2018
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 