Jag hade inte letat efter labyrinten,
Ej heller hade jag bett om den
Den fanns i sumpmarkerna av mitt undermedvetna
Och skymtade bara i mardrömmar
Som dimhöljda stigar
Omgivna av stengärden
Och höga ormbunkar
En smak i munnen av körvel
Och ammoniak
Alltmedan medvetenheten
Liksom gångstigarna
Försvinner
Och återkommer
Som flämtande andning
Eller ljus och mörker
Men så var jag där
Fylld av osäkerhet
Med darrande ben
Tvingad framåt av krafter
Okända för mig
På gångar som gick i alla riktningar
Men ständigt åt det håll
Doften av liv kom ifrån
Ibland var spåret tydligt
Ibland svagare
Och blandades allt oftare
Av den fadda doften av mig själv
Och mitt längtande blod