Minns du mig

Minns du mig
Du kom till min mormor
På Skolgatan
Och hämtade mig
Du var tjej
Och du var modig

Minns du mig
Några år senare
Var du så tuff
Du bar jeansjacka
Med en chockrosa borste
I bröstfickan

Minns du mig
Du hade hes,
Lätt beslöjad röst
Du luktade lavendel
Och rök
Som tuffa tjejer gjorde

Minns du mig
För du var vänlig
Och aldrig dum
Mot mig
Och det kändes
Att det var sådan du var

Minns du mig
För jag minns dig
Och visste redan då
Att du skulle gå
Din egen väg
Och inte stanna kvar

Mitt emot Matboden med mormor

När min mormor och jag druckit ur kaffet medan vi satt vid fönstret och tittade på kunderna komma ut från ICA-affären så sträckte hon ut sin hand mot min och vi skrattade och höll varann i hand
På diskbänken stod några plåtburkar upp-å-ner och droppade sig torra
Några hopvikta mjölkpaket låg sidan om
Sidan om kylskåpet satt ett vykort med några samer på, och en midnattssol
Vintern var i antågande och min mormor drog sjalen om sig när hon åkte med mig mot Raskarum

”Hem ljuva hem”

Tanken på kärlek kan göra mig illamående
Att inte få det som andra bara tycks välja
Gör att känslan av misslyckande
Får kontakt med känslan av utanförskap
Som bildar en svart enhet
Som vill brännmärka mig
Med bitterhetens glödgade järn

Som en överlevande på en öde ö
Hittar man till slut en grotta
Som man fyller med mat
Och man täljer sig en liten skylt
Där det står ”Hem ljuva hem”
Och man nynnar på sånger
Som mormor sjöng för en

Och det svarta blir till en grå ström av dagar
Man faktiskt kan uthärda