Vid Arbetets Ära satt Stanley i Söderled och Benny Balubas
De dela ett franskbröd och en burk makrill som de snott hos Kinesen
I gryningen satt de lätt spattiga där och språka med raspiga stämmor
Om Eslövs-Emma och hur mycket hon betytt för dom när det knasade som värst
Det där vita håret och de där slitna leopardbrallorna som hon påstått var från tiden hon var modell
Och hennes händer som klappat deras kinder när ingen annan velat röra dem
De mindes och åt och Stanley rullade cigg medan första torghandlaren anlände
Benny Balubas kisade mot morgonljuset medan en tår rann nerför kinden
Som sedan droppade ner i den nu tomma makrillburken med en vacker plonk
Etikett: Möllevången
Porttelefonen
Det var en höstdag och Möllevången låg kall och ogästvänlig
Framför mig på gatan låg en sönderslagen porttelefon
Ur det trasiga höljet kröp hundratals medtagna eller skadade meddelanden
Några ropade desperat: ”hjälp mig!”, ”rädda mig!” eller ”snälla!”
Någon var mer förvirrad och viskade ”jag älskar dig mer än du älskar mig”
Och jag backade ett par steg
Men meddelandena myllrade emot mig
Gamla, som unga
En del var så illa däran att jag inte kunde urskilja deras ord
Vissa starka meddelanden bar andra svagare i sina famnar
En del blödde och var traumatiserade: ”din gris, släpp in mig”, ”släpp in mig fitta”
En röst på ett kurdisk språk ville krama mig
Och många grät över de meddelanden de tvingats lämna bakom sig
”Aldrig mer skall vi höra dessa meddelanden”
”Så jävla sorgligt”
Men jag mindes plötsligt ett meddelande jag lämnat där på Ystadsgatan 15,
Som jag inte ville träffa på igen
Så jag flydde bortåt torget
Där grönsakshandeln sög åt sig alla ljud
Och där gick jag runt tills alla meningar lät som ”tre för priset av två”
Bolero
I den där natten hörde jag Ravels ”Bolero”
Sedan rökte jag utanför Tempo
Och spottade tufft
Och längtade bort
Från allt det där
Som man måste
Om man vill lära känna någon
Eller få ta på någon
Så jag dansade ömfotingarnas balett
Hemåt i soluppgången
Ingen fanns där
Och för ingen fanns jag
För evigt
I en glissandoton
Ändå undrar jag ibland
Inne på 27:an stod en jukebox
Som sprakade och lät rätt illa
Ändå undrar jag ibland var den blev av
På Mascot satt den elektriske mannen och vilade
Och var egentligen rätt obehaglig
Ändå undrar jag ibland var han blev av
Vägen till Rödluvan gick genom mörka prång
Som luktade unket av urin
Ändå undrar jag ibland var den blev av
I kön till KB stod alla sliriga på billigt rödvin
De flesta knuffades och var oförskämda
Ändå undrar jag ibland var de blev av
Ägaren på Golden stod oftast och kollade tjejer
När han inte sålde sprit efter stängningsdags
Ändå undrar jag ibland var han blev av
Vi hånglade en sista gång på Mascot
Läpparna smakade rödvin och uppgivenhet
Ändå undrar jag ibland var du blev av
Marmaris
Jag minns när vi satt på Marmaris
Det var som en film
Från ett annat land
Där du var Ida Lupino
Och kaffet
Och skeden du rörde om med
Var de finaste ögonblicken
I filmhistorien
Hagagatan revisited
Där Hagagatan en gång gick
Finns nu sjukdom, arbetslöshet och bottenlös hopplöshet
Man rev fattigdomen för att bygga en ny
Men kurderna, syrianerna och hazarerna har planterat sina maskrosor i asfalten
Och det gula teglet torkar sina tårar
Man hör kolportörer ropa
Att Malmö inte är Malmö
Ändå säljs det fisk vid Fisketorget
Och knark vid Knarkrondellen
Jesusparken, satan
Rock hard, ride free
Flatten out Falsterbogatan
Rött vin och brie
At Ängelholmsgatan
Ready to die
At folkets park
De sajjer jag daj
Med Parkgatans knark
Cevapcici kl två
Bergsgatan rocks
Massa lök som är rå
All around the blocks
Vid Arbetets Ära
En ängel från Erbil
I fjäder och tjära
Och en kockumsfossil
The sounds of sirens
Studsar över Ystadsgatan
Fubbickar å ålarens
Jesusparken, satan
7:e januari 2017
Den galna terminens vind
Jag går ut om natten
I den galna thereminens vind
För att känna om jag lever
För att se om allt finns kvar
Vid denna sena timma
Är bara de paranoida
Och vilsekomna vakna
Men deras själar sover
Jag ser en råtta kickboxa
En annan råttas huvud
Innan det bindgalna tidningsbudet
Jagar iväg allt med sina spasmer
Gatan är tom för ett ögonblick
Och vinden pissar ett hällregn
Utanför en gammal krog
Innan kärleken blir bortblåst
Jag går än en gång hem
I motvind och piskrapp
Och ältar livets besvikelser
Och stirrar stint i asfalt
Den galna thereminens vind
Släpper av mig vid min port
Jag hör åter ljudet av steg
Skynda mot sin räddning
29:e juni 2017
Farväl
När jag går över gården
Knuffas jag ibland bakåt
Till en annan tid
Till händelseförlopp jag redan då
Visste skulle göra ont nu
Jag snabbar på mina steg
Och blinkar så att minnesbilderna
Skall rinna ut med tårarna
Och ner i dagvattenbrunnen
Som svämmats över så ofta
Ute på Simrishamnsgatan
Går Cosmic Cheerleader Club förbi
Och Terrakottamannen busvisslar
Ur en bil hoppar en vithårig kvinna
Som ser så ledsen ut
Min kavaj har förvandlats till sammet
Och jag har en ros i min hand
Som jag skall ge bort
Och med den hoppet om mig själv
På Goldens uteservering
Det är dags att retirera in på gården
Bort från otryggheten
Där nuet fräter som syra
Och minnena rinner
blanka nerför kinderna
Och jag tänker på fettklumparna
Nere i avloppen
Att sältan i alla tiders tårar
En dag kommer få
Vattnet att rinna fritt
16:e november 2017
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 