Man tror att man är älskad,
Man tror att man är sedd,
Man tror att kanske, kanske
Skall man sluta vara rädd
Man känner lite trygghet.
Man känner säkerhet
Men så är allting borta
Detta livets ängslighet
Etikett: Liv
Blodet och luften
Man måste hålla sitt liv mjukt i sina egna händer
Och man måste lyssna på hjärtats slag
Och känna utandningsluften filtreras mellan fingrarna
Som den dyraste gas i välden
Håll det framför dig som en nyfödd
Eller som en släktklenod
För blodet och luften
Är det enda vi har egentligen
Det är guldet, saffranet
Och vår enda tröst
Det är rädslorna
Det är rädslorna
Som säger det kommer göra ont
När du tappar fotfästet
Och faller genom ögonblicket
Det är rädslorna
Som håller dig nära
Trots du innerst inne vet
Att det är falla du måste
Det är rädslorna
Som tar udden ur upplevelserna
Och begränsar möjligheterna
Att falla helt fritt
Det är rädslorna
Som följer din kropp
När den susar genom mörkret
Och genom det okända
Det är rädslorna
Som gör att det allra vackraste
Kan få dig att ängsla
När livet är ett enda
Gladiatorer
De ensamma
De undanknuffade
De i utanförskap satta
Är mina hjältar
För de är kämpar
Som inte lever för
Utan trots allt
Som gladiatorer
I livets träskmarker
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 