En sista hälsning

Bo-Erik, Astrid från Gula Höja,
Loppan, Lizette, Kalle och Limhamns-Leffe
Står på Hästhagens IP
De tittar upp mot Malmös blåa torn

Lizette har med sig ett dragspel
Som hon omsorgsfullt häktar på
Himlen är blå
Och kärleken likaså

Bo-Erik pratar om Erik,
Eller Ellstorps-Elvis som han kallades
Att han var en snäll man
Men att hans plågor är över

De tittar mot Kronprinsen
Med tårar i sina ögon
Och Lizette spelar och sjunger
”Love me tender”

Det blåser lite lätt
Regementsgatan brusar
Och den lilla samlingens sång
Höjs en smula

De känner hur Elvis låt seglar upp
Mot toppen av Kronprinsen
Och lägger sig där
Stilla, kärleksfullt

Det är så här döden kan hälsas
På en idrottsplats i Malmö
En sommardag
Av gamla kära vänner

Hey Bo Diddley

Ellstorps-Elvis har en skjorta med vita silvriga blixtar på ärmarna.
Den hänger i garderoben ovanför en tomback.
Bo Diddley bar den skjortan när han spelade i Sverige 1992.
Den är i övrigt brun och sliten och Elvis antar att han fick den från trummisen som lirat med honom på Kronprinsen. Men det kan egentligen lika gärna vara så att han fått den av Bo själv. Han minns inte mycket från 1990-talet.
Inte mycket mer än sin mors bortgång och fotbollssommaren -94.
Och så minns han så klart ensamheten, ångesten och den stigande desperationen.
Men Hey Bo Diddley!

Lovely city

Ibland gör han så här
Köper livsmedel
I affären på Kronprinsen

Han bor ju inte här
Men de finns en dörr
Till det förgångna

Nittinhundrasextinio
Värmde han upp publiken
Inför Judy Garland

Restaurang Kronprinsen
Var hans arbetsplats
Och han hade älskat det

Glamouren och drinkarna
Det vackra folket
Och strålkastarna

Och Judy Garland
Som såg så skör ut sa:
”You have a lovely city”

Nu handlar Ellstorps-Elvis
Frusen blomkål
Och storpack lingon

Han stapplar lite lätt
När han går ut
På Regementsgatan

Han stannar till
Och tittar tankfullt
Ut över Hästhagens IP

”Det här är en sång om ett party”

Han följer Ellstorps-Elvis till spelningen på Vinnys
De står vid cykelbanan utanför och röker
Och kollar in ölburkarna i fönstret
Det är en blåsig eftermiddag och Bo-Erik huttrar
Medan Ellstorps-Elvis fimpar ciggen under skon
Han har en mikrofon i en systemkasse
Och i bröstfickan på jeansjackan en läkerolask fylld med plektrum
Ellstorps-Elvis blev utförsäkrad för tre veckor sedan och tar alla gig han kan få
Hans kropp är inte så rörlig
Men spela gitarr en halvtimme går bra
Och äta en pizza
Sen blir det några piller och soffan hos Bo-Erik

Ellstorps-Elvis har skrivit en låt om Bo-Eriks pappa
Han introducerar den med orden ”det här är en sång om ett party”
Han har scenkostymen på, med blinkande lampor på den breda livremmen
Batterier har han fått av Bo-Erik
Och han svänger gitarren fram och tillbaks
Med halsen riktad ut mot den lilla publiken
Som en kulspruta
Och han tittar lite flackande
Mot den stora fondtapeten på andra sidan rummet
Som är en uppförstorad bild på Sankt Knuts torg för länge sedan
Och han tappar bort sig och börjar prata
Om när han uppträdde på Kronprinsen med Git Gay
Sen ser han Bo-Erik och han ler generat
Och avslutar med ”Suspicious Minds”