Etikett: Joan Crawford

Enskifteshagen

onkelzebLämna en kommentar

Vid 11-tiden finner hon ro
Och somnar i Enskifteshagen
Sidan om en odlingslåda

En hund väcker Joan Crawford
Redan efter bara tio minuters sömn
Och hon sätter sig upp

Hon tänker på den senaste tiden
Hur allt blivit fel ännu en gång
I detta jävla liv

Hennes trötthet är som en hinna,
Ett mjukt fjälligt lager hud
Som hon bara hoppas tappa

Hon vill se det ligga kvar där I parken
När hon rör sig in i stan igen
Hon vill ömsa hela sitt liv

Men hon vet att ögonblicken
Av lugn, ro eller lycka
Är en verklig variabel

Hon måste bara ha tålamod
Med sig själv
Och detta liv hon lever

Det är så lätt att bli desperat
Eller helt jävla uppgiven
Av kyla och utanförskap

Än så länge kan hon såsom en hund
Sniffa reda på värme och liv
På denna ogästvänliga planet

Ställverket bakom plan B

onkelzebLämna en kommentar

Joan Crawford satt framför ställverket bakom plan B
Hon drack en stulen öl och log mot det elektriska mörkret
Bakom henne hördes sorlet av sociala människor och punkmusik
Och hennes ögon tårades av att äntligen vara ensam
För det var det hon ville, men aldrig kunde
Hon ville ha kropparna, men inte fan det de sade
Hon behövde närhet, men inte sällskap
Och det var så hon kände nu när natten omslöt henne
Mörkret smekte henne, men stoppade inte ner händerna i hennes trosor
Mörkret respekterade henne
Som vore hon den elektriska nattens drottning

Den Tasmanska tigerns natt

onkelzebLämna en kommentar

En natt,
Vi kan kalla den,
Den Tasmanska tigerns natt
Möttes Veronica Lake
Och Joan Crawford
Utanför Mellersta Kyrkogården
Vid de romska viloplatserna

De kände varandra
Genom hörsägen
Och korta möten
På socialkontoret
Då de som överlevare
Gjort vad överlevare gör
För att överleva

Denna natt
Denna olycksaliga natt,
Smälte de samman
Till en hybrid,
Av längtan,
Utanförskap,
Och desperation

Medan månen
Höljdes av mörka moln
Satt hybriden
I det fuktiga
Kyrkogårdsgräset
Och drack en vätska
Som fick den att sjunga

Och sången
Rörde sig ostadigt
Mellan gravarna
Som oroliga andar
Eller trasiga själar
Som letar efter
Morgondagens ljus

Bortom allt

onkelzebLämna en kommentar

Det är disigt
Som fan
Det är för jävligt
Tycker Joan Crawford
Som sitter och pissar
Utanför Sibylla
Vid hörnet
Där hon
I alla fall delvis
Skyddas av sopcontainern
Men inte av livet
Som stressar henne
Bortom rim och reson
Hon drar ned klänningen
Tar upp handväskan
Och sparkar
På en tom hamburgerförpackning
”Din jävla röv”
Snäser hon
Föraktfullt
Och går in på Ängelholmsgatan
Förbi Sapla
Ja, bortom allt

Medan jukeboxen spelade Waterloo

onkelzebLämna en kommentar

Framför Goldens flipperspel
Stod Joan Crawford
Hon knäade spelet
Och väste några könsord
Sedan fortsatte hon spela
Oförtrutet
Maniskt
Snuskigt
Med blicken skarp
Och helt fokuserad
Som om hennes liv –
Hennes kön –
Hängde på att kulan
Flipprade
Hon fnittrade
Och tog en klunk öl
Torkade av sin hand på höften
Klänningen var ändå fläckig där
Den var ändå snygg
För man såg att hon levde
Och älskade intensivt
Som en kvinna gör
När hon redan krossats
Och trampats på
Men ändå överlevt
Då är nuet ett flipperspel
Och lugnet en tre-filig korsning
I rusningstrafik
Men hon tittade ibland upp på mig
Och våra ögon möttes
I samförstånd
Om att det gör ont att leva
Men nu är vi här
Medan jukeboxen spelade
Waterloo

Besegra det stora äcklet

onkelzebLämna en kommentar

När Joan Crawford går över gatan
Tänker hon på att hon skall lägra en producent
På mötet klockan 16
Innan dess skall hon hinna handla ett par solglasögon
Och hämta upp 50 gram kokain i Rondellen

Hon lever med oket att vara en kvinna
I en mans värld
Och att ta makten över livet
Har kostat så mycket mer
Än en halvflaska vin på LeLe’s

Hon trippar nerför Spånehusvägen
Och svänger höfterna som i den där filmen
Men hon har en piratflagga tatuerad på låret
Och när hon inte står framför kameran
Är hon oftast full eller tom

Men männen ser henne
Och respekterar henne
Därför hon har så bestämda rörelser
De vet att hon vet var hon är på väg
Mot sexet och knarket

Bergsgatan är Sunset Boulevard om natten
Och många stannar till bara för en munsbit
Eller för att kolla servitriserna
Som jobbar där på nätterna
Och programmerar dataspel på dagarna

Då Joan Crawford blev anarkist
Blev hon också fri i sinnet
Och herre bland andra herrar
Och regissör av sitt eget liv
Om där nu finns något kvar

Ikväll skall hon se Svart Städhjälp
På Enskiftet och röka med långt cigarettmunstycke
Och dra några linor på dasset
För att känna livet pulsera

Hon tänker ge bort ett par solglas
Till en man
Och gå hem med honom
För att erövra sig själv
Och besegra det stora äcklet