Tuppluren

Mot slutet av dagen
Är Bo-Erik trött
Han sätter på en platta
Och lägger sig i soffan
Artie Shaw spelar för honom
Och inom honom
Spelas scener upp
Som värmer honom
Och fyller honom
Med tilltro
Till sig själv
Och till sina val
Han sover snart
Och ser Artie Shaw
Och Lana Turner
Flyga iväg
Över en Amerikansk prärie
Där Bisonoxar i flock
Rör sig som en myrstack
Mot bättre gräs
Och renare vatten
Han ser ballongens skugga mot marken
Och hör en ensam trumpet
Fylla Grand Canyon
Med champagne
Innan han vaknar
Och koftan knäppts upp
Och det enda som hörs i mörkret
Är nålens ljud mot vinylen
När skivarmen inte
Vill lyfta
Då musiken är slut

Natten då Malmö stad blev ett med hela universum

Månen sken och spårvagnarna var rena och nysmorda
Vårkvällen då Gagarin dansade på Amiralen

Världsrymden gjorde ett besök i arbetarkommunen
Och kosmonauten flög fram över dansgolvets tiljor

Storbandsjazzen steg som rök snirkligt upp mot atmosfären
Natten då Malmö stad blev ett med hela universum

Hippiekonstnärerna från Lugnet åt rymdkorv i bröd
När de med skjortan utanför promenerade hemåt

Nätterna var mörkare i staden på sextiotalet
Och stjärnorna lyste över torg, byggen och bockkranar

Kvar uppe på Amiralens trapp satt Jurij Gagarin
Och delade en pilsner med en tröttkörd Eric Svenning

Medan orkestern plockade ihop sina instrument
Paraderade kosmos förbi på Amiralsgatan