Brukarna

Brukarna
Kallas de
De bor i huset
Med loftgång

Några av brukarna
Står på loftgång två
Och tittar ut
Över samhället

En annan brukare
Är på väg till ICA
Med en cigg
I mungipan

Huset är slitet
Man kan se
Smutsiga avlagringar
På den vita betongen

En assistent
På loftgång tre
Använder nyckel
In till en brukare

När dörren går igen
Skymtar ett hjärta
Som brukarens barnbarn
Har gjort i slöjden

Samhället är dimmigt
Och fuktigt
Och brukarna på tvåan
Går in igen

Brukarna
Kallas de
De bor i huset
Med loftgång

Lycka på färden

Du är en unik jävla man,
Säger socialsekreteraren
Kanske oväntat långt
Utanför ramen
Men Ellstorps-Elvis
Har den förmågan
Att visa sin ömklighet
Och sin oförmåga
På ett sätt som känns

Hon tittar i sina papper
Och här finns avtrycket
Av en man
Som inte haft styrka nog
Att tänka på sig själv
Och en naivitet
Som gjort honom utstött
Helt pank
Och smärtfylld

Men just här i rummet
Finns livet och konsten
Och viljan
Det känner hon så tydligt
Så hon blir både matt
Och berörd
Men det finns inga
Paragrafer
För förlorarna

Några minuter senare
Går han in på ICA
Med sin rekvisition
Och en tom varukorg
Där ett halvt kilo hushållsost
Snart ligger
Tillsammans med ett sejblock
Potatisar, lök
Och ägg med sent datum

Han gnolar på en sång
Som Evert Taube skrivit
Och försöker med hjälp av den
Behålla modet
Och huvudet uppe
Men i kön till kassan
Blackoutar han
Och minns inget mer
Än att han står på gatan

Där står han
Vid den romska kvinnan
Som sitter på en liten pall
Vid sidan av skjutdörrarna
Och strummar
”Och vem har sagt
Att just du kom till världen
För att få solsken
Och lycka på färden?”

Jag såg honom

Jag såg honom när jag satt på Golden Shiva
Och åt Balti Ghost
Jag såg honom på Södervärn
När jag kom från jobbet
Jag såg honom i tunneln vid Stadshuset
Och jag såg honom på Skivesset
Jag såg honom vika in på Vårgatan
På väg mot köpcentrat
Jag såg honom på sunk-ICA
Han stod vid brödet
Jag såg honom på ett foto på facebook
Där han var lite suddig
Jag såg honom rasta en hund utanför Ölkaféet
När jag var på väg mot Triangeln
Jag såg honom på Centralen
Där han bläddrade i en Leif GW-pocket
Jag såg honom på stadion
Där han satt med himmelsblå halsduk
Och på ryggen hade han Durmaz
Jag såg honom i Pildammsparken
Utanför Galateas Hage
Han satt där ensam
Och grillade någonting i en engångsgrill
Jag såg honom sedan långt senare
Nere vid Ribban
Han hade kortare hår
Och haltade lite lätt
Igår såg jag honom sitta på Babylon Grill
Där han åt en rulle
Jag satte mig på hans plats när han gått
Och kände hans värme i stolen
Jag har sett honom många gånger
Och undrar vem han är

Urkraften

Gamla Amina
Sitter på en låda
Med sin kopp
Utanför affären
Det blåser
Och snöar lätt
Men för Amina
Finns ingen lättsnö
Den är tung
Oförsonlig
Och blöt
Förr eller senare
Men för Amina
Är detta livet
Det som givits
Till henne
Just här och nu
I det finner hon sig
Ger henne värdighet
I det att hon väljer livet
Och hoppet
Som urkraften
I kvinnor alltid gör

Krögarpytten

Hon kallades Krögarpytten,
Men hette egentligen Elisabeth,
Döpt efter hon i Bobbysocks
Hon jobbade som kassörska
Via en rekryteringsfirma
Och var oftast på ICA Supermarket Möllan
Eller ICA Nära vid stadionområdet

Krögarpyttens pappa hade stor ölmage
Och hade jobbat 40 år
På en plåtskåpsfirma i Mellersta Hamnen
Tills han blev friställd
Då företaget blev uppköpt och nedlagt
Och nu sitter han mest
På Lorensborgs krog

De träffas matchdagar på O’Learys
Där krögarpytten dricker
Ekologisk alkoholfri cider
Och hennes pappa envisas
Med ”stor stark”,
För det är det enda rimliga
För en sådan som han

Hennes pappa vet inte om det,
Men Krögarpytten har trots sitt himmelsblåa singelliv
En älskarinna i Köpenhamn
Som gillar fin mat,
Dans och kulturliv
Och heter Gertrude
Och kramas så skönt

Krögarpytten skar sig mycket
I vänstra armen
När hon växte upp på Nydala
Och skolan var mest skit
Där hon ägnade sig främst åt
Att mobba de tjocka och de smarta
Och hänga på Mobilia

Hon har börjat med MMA
För att komma i form
Och har börjat förstå sig själv bättre
Än i hela sitt liv
Och numera vet hon
Att saker faktiskt kan bli bättre
Om än inte helt bra

På ICA

Går in på ICA
Mintchoklad,
Flytande tvål
Och stearinljus
Med nedsatt pris
Till vänster
Jag går genom frukten
Bort till bönorna
Och vidare till äggen
Sedan stannar jag
Och tittar på korven
Och tittar på korven
Och tittar på korven
Ett 24-pack toapapper
Och hör radiosporten
Annonsera ett mål
På Örjans Vall
När jag går förbi barnmaten
Bort till naturgodiset
Och tänker på korven
Men går in i ett ställ
Med fluorskölj
Och tvålar
Och tänker på min andning
Och innehållet
I min mage
Och tomheten
I mitt bröst
Sen står jag plötsligt
I kön mot kassa två
Och funderar på
Om jag skall köpa
En bukett rosor till mig själv
För 25 kronor

Mitt emot Matboden med mormor

När min mormor och jag druckit ur kaffet medan vi satt vid fönstret och tittade på kunderna komma ut från ICA-affären så sträckte hon ut sin hand mot min och vi skrattade och höll varann i hand
På diskbänken stod några plåtburkar upp-å-ner och droppade sig torra
Några hopvikta mjölkpaket låg sidan om
Sidan om kylskåpet satt ett vykort med några samer på, och en midnattssol
Vintern var i antågande och min mormor drog sjalen om sig när hon åkte med mig mot Raskarum

Ett slutet cirkulationssystem

Vägen mellan min port
Och min ICA-affär
Är en del av mitt blodomlopp
Ett slutet cirkulationssystem
Där mina blodkroppar
Hämtar upp näring
Som transporteras
Till hela min kropp
Och vägen ger också energi
Låter hjärnan sakta ner
Puttra på déjà vu-tomgång
Jag passerar Ystadsgatan
Och möter främmande blodomlopp
Men märker det knappt
För jag är full av överlevnad