Etikett: Hässleholmsgatan

De gick över vindarna som osaliga andar,
Eller åtminstone som darriga heroinister
Varje mörkt skrymsle var en del i detta undergångens rike
Som sträckte sig från Ungrarens vindsförråd
I det bruna huset mitt på Hässleholmsgatan
Till katakomberna under Yindi
Där de hålögda skuggorna vilade på söndergnagda arabiska mattor
Det var också här som svartklubbsdeltat
Rann ut i Möllevångsmörkret
Som svarta elektriska ålar

Vindsvandrarnas värld vette i sin tur
Mot Elvis-korridorerna
Som gick i ett sicksackmönster
Ändå bort till ett igenbommat gammalt tornrum
På Karlskronaplan
Där Elvis bodde med en enarmade bandit
Och ett par speciellt utvalda Elvis-slavar
Som ständigt stod i ett hörn och bredde Elvis-mackor
Och visslade Love Me Tender
Och bar vapen för att kunna försvara Elvis
Mot vindsvandrare och de hålögda

Vi i den andra världen hörde ljuden som läckte ut
Råttor som gnolade, punkare som pundade
Och hålögda som bankade sina miniatyrknytnävar
Mot någon juggeboss och snyftande bad om nytt tjack
Och så detta hasande ljud från alla vindsvandrare
Som låg som en spöklik basgång
Till en paralyserad version av ”In the Ghetto”