Jag såg honom när jag satt på Golden Shiva
Och åt Balti Ghost
Jag såg honom på Södervärn
När jag kom från jobbet
Jag såg honom i tunneln vid Stadshuset
Och jag såg honom på Skivesset
Jag såg honom vika in på Vårgatan
På väg mot köpcentrat
Jag såg honom på sunk-ICA
Han stod vid brödet
Jag såg honom på ett foto på facebook
Där han var lite suddig
Jag såg honom rasta en hund utanför Ölkaféet
När jag var på väg mot Triangeln
Jag såg honom på Centralen
Där han bläddrade i en Leif GW-pocket
Jag såg honom på stadion
Där han satt med himmelsblå halsduk
Och på ryggen hade han Durmaz
Jag såg honom i Pildammsparken
Utanför Galateas Hage
Han satt där ensam
Och grillade någonting i en engångsgrill
Jag såg honom sedan långt senare
Nere vid Ribban
Han hade kortare hår
Och haltade lite lätt
Igår såg jag honom sitta på Babylon Grill
Där han åt en rulle
Jag satte mig på hans plats när han gått
Och kände hans värme i stolen
Jag har sett honom många gånger
Och undrar vem han är
Etikett: Golden
Medan jukeboxen spelade Waterloo
Framför Goldens flipperspel
Stod Joan Crawford
Hon knäade spelet
Och väste några könsord
Sedan fortsatte hon spela
Oförtrutet
Maniskt
Snuskigt
Med blicken skarp
Och helt fokuserad
Som om hennes liv –
Hennes kön –
Hängde på att kulan
Flipprade
Hon fnittrade
Och tog en klunk öl
Torkade av sin hand på höften
Klänningen var ändå fläckig där
Den var ändå snygg
För man såg att hon levde
Och älskade intensivt
Som en kvinna gör
När hon redan krossats
Och trampats på
Men ändå överlevt
Då är nuet ett flipperspel
Och lugnet en tre-filig korsning
I rusningstrafik
Men hon tittade ibland upp på mig
Och våra ögon möttes
I samförstånd
Om att det gör ont att leva
Men nu är vi här
Medan jukeboxen spelade
Waterloo
Ändå undrar jag ibland
Inne på 27:an stod en jukebox
Som sprakade och lät rätt illa
Ändå undrar jag ibland var den blev av
På Mascot satt den elektriske mannen och vilade
Och var egentligen rätt obehaglig
Ändå undrar jag ibland var han blev av
Vägen till Rödluvan gick genom mörka prång
Som luktade unket av urin
Ändå undrar jag ibland var den blev av
I kön till KB stod alla sliriga på billigt rödvin
De flesta knuffades och var oförskämda
Ändå undrar jag ibland var de blev av
Ägaren på Golden stod oftast och kollade tjejer
När han inte sålde sprit efter stängningsdags
Ändå undrar jag ibland var han blev av
Vi hånglade en sista gång på Mascot
Läpparna smakade rödvin och uppgivenhet
Ändå undrar jag ibland var du blev av
Farväl
När jag går över gården
Knuffas jag ibland bakåt
Till en annan tid
Till händelseförlopp jag redan då
Visste skulle göra ont nu
Jag snabbar på mina steg
Och blinkar så att minnesbilderna
Skall rinna ut med tårarna
Och ner i dagvattenbrunnen
Som svämmats över så ofta
Ute på Simrishamnsgatan
Går Cosmic Cheerleader Club förbi
Och Terrakottamannen busvisslar
Ur en bil hoppar en vithårig kvinna
Som ser så ledsen ut
Min kavaj har förvandlats till sammet
Och jag har en ros i min hand
Som jag skall ge bort
Och med den hoppet om mig själv
På Goldens uteservering
Det är dags att retirera in på gården
Bort från otryggheten
Där nuet fräter som syra
Och minnena rinner
blanka nerför kinderna
Och jag tänker på fettklumparna
Nere i avloppen
Att sältan i alla tiders tårar
En dag kommer få
Vattnet att rinna fritt
16:e november 2017
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 