Framför Goldens flipperspel
Stod Joan Crawford
Hon knäade spelet
Och väste några könsord
Sedan fortsatte hon spela
Oförtrutet
Maniskt
Snuskigt
Med blicken skarp
Och helt fokuserad
Som om hennes liv –
Hennes kön –
Hängde på att kulan
Flipprade
Hon fnittrade
Och tog en klunk öl
Torkade av sin hand på höften
Klänningen var ändå fläckig där
Den var ändå snygg
För man såg att hon levde
Och älskade intensivt
Som en kvinna gör
När hon redan krossats
Och trampats på
Men ändå överlevt
Då är nuet ett flipperspel
Och lugnet en tre-filig korsning
I rusningstrafik
Men hon tittade ibland upp på mig
Och våra ögon möttes
I samförstånd
Om att det gör ont att leva
Men nu är vi här
Medan jukeboxen spelade
Waterloo
Etikett: Flipperspel
Savannen
Bakom Raskarum ligger en savann
Som ibland sjunker ner några meter
Blir myrmark med vilande undiner
Väsande vita alligatorer
Och gamla rostiga rånarbyten
Som troll runt Giddings mosse släpat dit
Runt de små enarna som bildar öar
Simmar alkiszombier i cirklar
De är också vita och köttet löst
Man ser ångern i deras ögon
Över hela området är dimman
Och blipp-ljuden från pubens flipperspel
Vi som krigar mot förflutna tider
Är rustade med femöreskolor
Och körsbärsgrenar och höga stövlar
Vi klyver fienderna med svärden
Som vi smitt i hemlighet bakom smens
I stora brinnande bensinpumpar
Vi samlas vid stora stenbumlingen
Lägger upp strategin mot det mörka
Som redan smyger på skuggsidorna
Av tillvaron i träsket bakom byn
Men denna gång är vi beredda på
Att vinna tillbaks vår trygghet till slut
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 