Vid 11-tiden finner hon ro
Och somnar i Enskifteshagen
Sidan om en odlingslåda
En hund väcker Joan Crawford
Redan efter bara tio minuters sömn
Och hon sätter sig upp
Hon tänker på den senaste tiden
Hur allt blivit fel ännu en gång
I detta jävla liv
Hennes trötthet är som en hinna,
Ett mjukt fjälligt lager hud
Som hon bara hoppas tappa
Hon vill se det ligga kvar där I parken
När hon rör sig in i stan igen
Hon vill ömsa hela sitt liv
Men hon vet att ögonblicken
Av lugn, ro eller lycka
Är en verklig variabel
Hon måste bara ha tålamod
Med sig själv
Och detta liv hon lever
Det är så lätt att bli desperat
Eller helt jävla uppgiven
Av kyla och utanförskap
Än så länge kan hon såsom en hund
Sniffa reda på värme och liv
På denna ogästvänliga planet
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 