Etikett: Ellstorps-Elvis

En sista hälsning

onkelzebLämna en kommentar

Bo-Erik, Astrid från Gula Höja,
Loppan, Lizette, Kalle och Limhamns-Leffe
Står på Hästhagens IP
De tittar upp mot Malmös blåa torn

Lizette har med sig ett dragspel
Som hon omsorgsfullt häktar på
Himlen är blå
Och kärleken likaså

Bo-Erik pratar om Erik,
Eller Ellstorps-Elvis som han kallades
Att han var en snäll man
Men att hans plågor är över

De tittar mot Kronprinsen
Med tårar i sina ögon
Och Lizette spelar och sjunger
”Love me tender”

Det blåser lite lätt
Regementsgatan brusar
Och den lilla samlingens sång
Höjs en smula

De känner hur Elvis låt seglar upp
Mot toppen av Kronprinsen
Och lägger sig där
Stilla, kärleksfullt

Det är så här döden kan hälsas
På en idrottsplats i Malmö
En sommardag
Av gamla kära vänner

Som ett ruttet körsbär

onkelzebLämna en kommentar

Nu hade han den där utsikten igen
Över sjukhusområdet
Som var i ständig förändring
För miljontals kronor
Och av lika många själ
Han såg buskarna därnere
Och de asfalterade stigarna

Ellstorps-Elvis var döende
Och det var inget mer med det
Han var redan utanför samhället
Det vara bara dags
Att bli avknoppad
Att som ett ruttet körsbär
Falla ner mot jorden

Han tittade vidare
Hoppades se Södervärn
Där det fanns en puls
Och ett gytter av liv
Men han såg bara bockkranar,
Byggarbetare och vitrockar
Som om världen ville byggas upp

Och han log lite för sig själv
Han kände hur citrusdoften
Blandades med klorinstanken
Och hörde ljudet
Från maskiner
Som bara finns i sådan här byggnader
Ljudet av annalkande död

Han hasade sig långsamt bort mot sitt rum
Med droppställningen
Och slangarna
Under surrande ventilation
Och enhetlig belysning
Som om dräkten var på
Och det var dags
Att ta sig upp på scen

Hey Bo Diddley

onkelzebLämna en kommentar

Ellstorps-Elvis har en skjorta med vita silvriga blixtar på ärmarna.
Den hänger i garderoben ovanför en tomback.
Bo Diddley bar den skjortan när han spelade i Sverige 1992.
Den är i övrigt brun och sliten och Elvis antar att han fick den från trummisen som lirat med honom på Kronprinsen. Men det kan egentligen lika gärna vara så att han fått den av Bo själv. Han minns inte mycket från 1990-talet.
Inte mycket mer än sin mors bortgång och fotbollssommaren -94.
Och så minns han så klart ensamheten, ångesten och den stigande desperationen.
Men Hey Bo Diddley!

Lovely city

onkelzebLämna en kommentar

Ibland gör han så här
Köper livsmedel
I affären på Kronprinsen

Han bor ju inte här
Men de finns en dörr
Till det förgångna

Nittinhundrasextinio
Värmde han upp publiken
Inför Judy Garland

Restaurang Kronprinsen
Var hans arbetsplats
Och han hade älskat det

Glamouren och drinkarna
Det vackra folket
Och strålkastarna

Och Judy Garland
Som såg så skör ut sa:
”You have a lovely city”

Nu handlar Ellstorps-Elvis
Frusen blomkål
Och storpack lingon

Han stapplar lite lätt
När han går ut
På Regementsgatan

Han stannar till
Och tittar tankfullt
Ut över Hästhagens IP

De jävla elscootrarna och pållarna på Jägers

onkelzebLämna en kommentar

På bordet stod två värmeljus
Och två kalla öl
Från baren hördes en ostadig röst
Som förbannade Stefan Löfvén
Och de jävla elscootrarna

Längre in i mörkret satt två män
Och åt fläsk med löksås
Och pratade hästar
Eller rättare sagt
Pållarna på Jägers

Vid bordet bredvid Ellstorps-Elvis
Satt tre yngre kvinnor
Som verkade begåvade
Och pratade böcker
Och drack kaffe

Men nu kom en kvinna in
Och Elvis kände rökdoften
När hon satte sig mitt emot honom
Och började prata
Om deras gemensamma son

Den högljudde hade nu kommit till Kommunisterna,
De fega, jävla kräken
Som kört det här fina landet
Ända ner i botten

Från de halvt spruckna högtalarna
Kom sjuttitalsrock
De begåvade kvinnorna
Trodde det var Fleetwood Mac
Men det från ”Magazine” med Heart

Ellstorps-Elvis visste detta
Men rättade dem inte
Han var inte den typen
Och dessutom hade han fått
Sura uppstötningar

Samtalet var jobbigt
Och hans gamla ex
Var less på honom
Och lät honom veta det
För hon hade inget att förlora

Det var inga vinnare idag på puben
Det var kvalmigt
Och stället var fullt av losers
Som antingen gillade billig öl
Eller billig mat och öl

Det var väl skit samma
Tänkte Elvis
Och tyckte hans gamla flamma
Såg ut som en larv
En fet jävla larv

Lycka på färden

onkelzebLämna en kommentar

Du är en unik jävla man,
Säger socialsekreteraren
Kanske oväntat långt
Utanför ramen
Men Ellstorps-Elvis
Har den förmågan
Att visa sin ömklighet
Och sin oförmåga
På ett sätt som känns

Hon tittar i sina papper
Och här finns avtrycket
Av en man
Som inte haft styrka nog
Att tänka på sig själv
Och en naivitet
Som gjort honom utstött
Helt pank
Och smärtfylld

Men just här i rummet
Finns livet och konsten
Och viljan
Det känner hon så tydligt
Så hon blir både matt
Och berörd
Men det finns inga
Paragrafer
För förlorarna

Några minuter senare
Går han in på ICA
Med sin rekvisition
Och en tom varukorg
Där ett halvt kilo hushållsost
Snart ligger
Tillsammans med ett sejblock
Potatisar, lök
Och ägg med sent datum

Han gnolar på en sång
Som Evert Taube skrivit
Och försöker med hjälp av den
Behålla modet
Och huvudet uppe
Men i kön till kassan
Blackoutar han
Och minns inget mer
Än att han står på gatan

Där står han
Vid den romska kvinnan
Som sitter på en liten pall
Vid sidan av skjutdörrarna
Och strummar
”Och vem har sagt
Att just du kom till världen
För att få solsken
Och lycka på färden?”

”Det här är en sång om ett party”

onkelzebLämna en kommentar

Han följer Ellstorps-Elvis till spelningen på Vinnys
De står vid cykelbanan utanför och röker
Och kollar in ölburkarna i fönstret
Det är en blåsig eftermiddag och Bo-Erik huttrar
Medan Ellstorps-Elvis fimpar ciggen under skon
Han har en mikrofon i en systemkasse
Och i bröstfickan på jeansjackan en läkerolask fylld med plektrum
Ellstorps-Elvis blev utförsäkrad för tre veckor sedan och tar alla gig han kan få
Hans kropp är inte så rörlig
Men spela gitarr en halvtimme går bra
Och äta en pizza
Sen blir det några piller och soffan hos Bo-Erik

Ellstorps-Elvis har skrivit en låt om Bo-Eriks pappa
Han introducerar den med orden ”det här är en sång om ett party”
Han har scenkostymen på, med blinkande lampor på den breda livremmen
Batterier har han fått av Bo-Erik
Och han svänger gitarren fram och tillbaks
Med halsen riktad ut mot den lilla publiken
Som en kulspruta
Och han tittar lite flackande
Mot den stora fondtapeten på andra sidan rummet
Som är en uppförstorad bild på Sankt Knuts torg för länge sedan
Och han tappar bort sig och börjar prata
Om när han uppträdde på Kronprinsen med Git Gay
Sen ser han Bo-Erik och han ler generat
Och avslutar med ”Suspicious Minds”

Be-Bop-A-Lula

onkelzebLämna en kommentar

Det regnar över Ellstorp
För tredje dygnet
Från högtalarna hörs Gene Vincent
I en noppig gammal fåtölj
Sitter Bo-Erik
Och dricker kaffe
Ur en mugg med Nixon på
På bordet står två snapsglas
Och en stor glasaskopp
Ellstorps-Elvis är på dass
Men Bo-Erik sitter mitt i Be-Bop-A-Lula
Och begrundar sin väns liv
Då han hör toaletten spola
Det är inte många ljud
Som är hemliga
I en liten etta
Tänker han
Och sätter ner muggen
Då She She Little Sheila går igång
Och Elvis, som han kallar honom
Sätter sig på pinnstolen
På andra sidan bordet
Och säger
Att han pissat blod