Etikett: Blod

Eden

onkelzebLämna en kommentar

I gryningen dricker jag kaffe i rondellen
Sitter på en bänk med sorgedjuret
Vi saknar tuppens galande från Folkets Park
Men vi delar tystnaden med varann
Som vi delat så mycket annat förr

Jag minns när jag gick här förbi
Tjugohundrafyra
Då kvistarna på träden
Piskade mitt ansikte
Där mina ögon var svarta hålor

Jag hade inte sovit på tre dygn
Och min själ var inte min vän
Utan en bitter fiende
Som förgiftade mitt blod
Och gjorde mig hudlös

Då satt sorgedjuret här
Och pekade ordlöst bortåt vägen
Mina steg skyndade på
Och jag vacklade in
På Edens vårdcentral

Det var första gången jag såg sorgedjuret
Men sedan dess har vi träffats
Oftast här i rondellen
Men ibland hemma hos mig
Över en kaffe och en kaka

Magnetism

onkelzebLämna en kommentar

I en dröm finner jag en öppning i skogen
Där jag känner att kärleken finns
Ibland bladen i gräset ser jag en jordhög
Vars magnetism är mer än kraftfull
Den är en del av mitt vissnande blodomlopp
Där järnet nu hastigt lakas ur
Och jag sugs ner genom jorden in i mörkret
Jag ligger platt på en kistas lock
Det pulserar och kraften genomstrålar mig
Som solen och som ditt leende

Från avgrunden

onkelzebLämna en kommentar

Hon ringer från avgrunden
Från andra sidan Nobelvägen
Där i mörkret
Bland hotfulla hus
Och konstruktioner
Lever hon sömnlös
Hon behöver egentligen inte prata
Hennes kropp berättar
En historia om smärta
Elchocker
Och depressioner
Jag hör henne andas,
Sedan hennes forcerade röst
Som skär i mig som en motorsåg
Och slamsorna som seglar
I slowmotion
Mot parketten
Som en performance
Av kött, blod
Och livslång
Sammanknytning
Innan jag lyckas lugna
Detta inferno
Denna brinnande
Stegrande ångest
Och höra hennes stämma
Låta som vanligt
I de tre sekunder det tar att säga
”Jag litar på dig”
Sedan lägger vi på

Föränderlighetens tårar

onkelzebLämna en kommentar

Hon står vid Tomelilla station
Och väntar på bussen
Som skall ta henne hem
Till huset på kullen
Vid vägarnas slut

Hon bor inte längre här
Men hennes långa hår
Började växa därute
Och myllrar sig i regnet
Som blöta hemtama grusvägar

Hon känner det i kroppen
Då hon närmar sig
Att hennes blod
Droppar från bladen
På träden vid huset

Och dofterna möter henne
Då hon kliver av med sin väska
Och börjar gå i gruset
De följer henne fram till dörren
Som nu är en portal

Det ser likadant ut
Men huset är bara ett skal
Och träden bara träd
Och hon gråter
Föränderlighetens tårar

Labyrinten

onkelzebLämna en kommentar

Jag hade inte letat efter labyrinten,
Ej heller hade jag bett om den
Den fanns i sumpmarkerna av mitt undermedvetna
Och skymtade bara i mardrömmar
Som dimhöljda stigar
Omgivna av stengärden
Och höga ormbunkar
En smak i munnen av körvel
Och ammoniak
Alltmedan medvetenheten
Liksom gångstigarna
Försvinner
Och återkommer
Som flämtande andning
Eller ljus och mörker
Men så var jag där
Fylld av osäkerhet
Med darrande ben
Tvingad framåt av krafter
Okända för mig
På gångar som gick i alla riktningar
Men ständigt åt det håll
Doften av liv kom ifrån
Ibland var spåret tydligt
Ibland svagare
Och blandades allt oftare
Av den fadda doften av mig själv
Och mitt längtande blod

Jag går bara framåt

onkelzebLämna en kommentar

Vad tänker du på frågar psykologen
Jag tänker på en serieruta
I ett nummer med Fantastiska Fyran
Där Johnny Storm
Sår sina flammor i vinden
Jag tänker på pappas ögon
Och på Värnhemsgatan
Och så den tjocka gubben
Med Robert Mitchum-ansiktet
På Fregatten
Jag tänker på nakna rumpor
Och plattan med Rick Nelson
Jag köpte på Godzilla i Lund
Sen tänker jag på regnet
Dagen efter vi knullat
Tills det gjorde ont
Man kan inte knulla sig in
I någons hjärta
Jag tänker på den fulle Irländaren
På 27:an
Som tio år senare
Sålde faktum utanför ICA
Jag tänker på orden en granne sa
Om min pappa
Om att alla känner apan
Jag minns dörrhandtagen
Hos min farmor
Och parkeringen där Entré ligger idag
Jag tänker på orden jag inte vågar säga
Och på lugnet i en enebacke
Jag tänker att allt är försent
Och att förruttnelse råder
Och att mitt liv är som en droppe
Matlagningsolja
I ett glas vatten
Jag minns ett nyår
Och en krossad stol
Och något som sprutar
Från min panna
Som jag bokstavligen bankat blodig
Jag tänker att kärlek är det jag behöver
Men hela min existens står i vägen
Jag köper några plattor på Records & Comics
För att det är det enda jag har
Trots att jag vet att jag inte är sämst
Så är verkligheten så svart stundtals
Att tankar är överflödiga
Jag går bara framåt
Tänker jag

Om där någonsin fanns någon

onkelzebLämna en kommentar

Som blodiga glasbitar ur en giallo-film
Ligger min tankar och minnen spridda
Dels inne i mitt huvud,
Dels över hela min kognitiva karta
Och några droppar blod
Har skvätt vida omkring
Efter dagar med kaffe
Och kapsejsade målbilder
Eller på rygg i sängen
Med huvudvärk och tårar i ögonen
Där mina armar ligger vid mina sidor
Med händerna fulla av skärvor
Och ögonen blodfyllda
Som två runda bollar vinbärsgele
Och dagarna går,
Händelserna förbleknar
Och jag sitter plötsligt upp
Fri från en kokong av levrat blod
I en tomhetens glasvärld
Där reflexerna är bländande
Och ljuset klart och rent
Hoppet och helheten återvänder
Men jag vet ju att genomsynligheten
Snart når själens skörhet
Och att den gäckande
Demonens hammare snart faller
Med ett vinande ljud,
Roterande skärvor
Och en bortflyende
Förståelse
Om där någonsin fanns någon