Som en hes viskning

I den ångande natten
Framför lastbryggor
Och fabriksportar
Studsar ännu ekot
Av Malmö arbetarstad
Mot asfalt och tegel
I denna del av staden
Styr Metropolis-Maria
Över rullband, kedjor
Och motviktstruckar
Hon håller brandtal
I lagerbyggnad 15
Där både valsar och EU-pallar
Finns att hitta i ställagen
Hon är den sista av sitt slag
Och är ett med rök och ångor
Men slår hårdare med hammaren
Än krossmaskinen i hamnen
Och när hon talar
Så lyssnar man
Men den mänskliga svetten
Utvinns alltmer på löparbanor
Och på 24/7
Än på betonggolv
Eller i gryningsljus i hamnar
Och Metropolis-Marias röst
Hörs numera mest
Som en hes viskning
I Fosieområdet
Någonstans i mörkret
Bakom ett lagertält
Med färgglada containrar
Fyllda med dataspel
Och hantverksöl
Eller på Kopparbergsgatan
I ångorna av nybakade gifflar
Eller bortåt biltvättarna
Och de begagnade neonskyltarna
På Norra Grängesbergsgatan

Av arbetare

Det röda teglet är som ett pussel
Som byggts bit för bit
Av arbetare

Sorger och ledsamma levnadsöden
Lades sida mot sida
Av arbetare

Portvalv och mjuka tegeldetaljer
Som formats som lera
Av arbetare

Plattor är lagda i trapphusen
Och gårdsplanerna fulla
Av arbetare

Varje trappsteg berättar historien
Om hur landet lyftes
Av arbetare