Etikett: Ahlmansgatan

Snygge-Anders

onkelzebLämna en kommentar

I ett garage på Ahlmansgatan
Bodde och verkade en gång
Snygge-Anders som han kallades,
Bytte kardanaxlar på dagarna
Och spelade dragspel på kvällarna

Han var en kvinnornas man,
Och inte alls som sin son Bo-Erik
Som var skygg till sinnet
Och som alltid höll sig på sin kant
Oftast i sin lägenhet på Rådmansvången

Snygge-Anders var visserligen bildskön
Och en speleman med glimten i ögat
Men han var också manodepressiv
Och periodvis drucken
Och oberäkneligt utåtagerande

I det där garaget hölls fester
Där dragspelets bälgar
Först fylldes av dansens vindar
Senare av helrörens
Ångestladdade andedräkter

Snygge-Anders blev överkörd
En natt i fyllan och villan
Med dragspelet på ryggen
Och en kasse full med porrtidningar
Låg han plötsligt död på Nobelvägen

I Bo-Eriks lägenhet står ett foto
På en sekretär
Där man ser pappa Anders le
Med öppna varma ögon
Det är Bo-Eriks enda bild på sin far

Balkongerna på Ahlmansgatan

onkelzebLämna en kommentar

På balkongerna på Ahlmansgatan bländar begonierna och pelargonierna mot den vita miljonprojektsfasaden, och under en purpurfärgad parasoll spelar en mobilhögtalare dansant musik från Aleppo.
Det ser ut som en julkalender med några öppna luckor, och några stängda, och i fantasin ser jag inbodda hem och känner dofterna från Syriska omeletter, stekta sillar och ångande burek.
Så ser jag de oanvända balkongerna, de med rostiga ledningar och kapsejsad parabol och tänker på tomhet, desperation och flykt och den kärlekslöshet som börjat gripa omkring.
Men hoppet är ändå det som blommar mest och starkast på Ahlmansgatan, och en bit bort följer en Syrisk kvinna sitt barn in till tandläkaren. Hon pratar lugnande till sitt barn, men också till mig.