Kategori: Okategoriserade

Du har en kvinna framför dig
Och kanske en flaska vin
Ni dricker den och delar på ett paket cigg
Sedan ljuger ni för varandra resten av livet
Men den där kvällen var underbar

Ensamheten är den värsta sjukdomen
För kroppen blir kall
Och själen bitter

Hela världen snurrar
Hela tiden
Goliat och Goliat II
Tittar på från sitt kontrollrum
De har stenkoll
På varenda jordsnurr,
På alla sammanbrott
På alla förskjutningar
I kosmos
Såväl som hos oss obetydliga
De ser hur vi färgar vårt hår,
Hur vi bajsar i olika toaletter,
Och hör varenda lögn vi råkar yppa
De ler inte
De observerar
De ser ett finskt krigsbarn
Med ischias och överläppen full med snus
Klädd i en hemmastickad färgglad kostym
När han jagar flugor med flugsmällen
Hans fostermor bor i Kivik
Men det vet de redan
De observerar för att vara beredda att rapportera
När allt går åt helvete
Inte ens Goliat och Goliat II
Vet när universum skiter på sig
Men de kommer vara där
De kommer sitta i sitt kontrollrum
Och livesända världarnas undergång
De får bra betalt
Rättigheterna för sändningen är guld värd
Goliat drömmer i smyg om att få slippa Goliat II,
Som alltid läser hans tankar
Inte för att han tänker på något som är värt att dölja
Utan mest för sakens skull
Han vill vara ensam
Han är inte kollektivistisk
Han vet vad det innebär
Så jävla sjukt att älska och hata!
Kompromissa
Är en okänd variabel för Goliat
Goliat II är mer förstörd
Han har börjat dricka kaffe
Med jävla hjärtan av varm vispad mjölk i
Hans tankar är inte alltid kompromisslösa
Han förstår så klart inte kärlek
Ändå känner han något
När en mamma förlorar sin son
På någon gudsförgäten planet
Det är väl mer att se som en puls
Som fortplantar sig
Genom det väsen Goliat II representerar

Hela världen snurrar
Hela tiden
Prästen i Önnestad skriver sin predikan
Och liraren och resenären
Stjäl en stekpanna och en flaska parfym
Kim Wilde är full på ett tåg
Efter ett julbord
Goliat gäspar och uttrycker inget
Han bara studerar kontrollbordet
Aha ännu en rapport om planetdöd
Och supersvart materia
Det går åt helvete med osviklig kontroll
Konstaterar han
Goliat II observerar
Anderna snötäckta toppar
De påminner honom om den vispade mjölken
I kaffet
Han får den där pulsen igen
Den är starkare än förra gången
Han är inte neutral längre
Världarnas snurr
Har påverkat hans innersta
Han förstår kanske sin uppgift
Men ett milt ifrågasättande har fötts
Han förstår ju vad som är på väg att ske
Me känner olust inför att kapitalisera
På undergången
Han känner pulser
Av tårar, liv, vilda vindar och doften av Kebab
Från Ali Baba på Amiralsgatan i Malmö

Jag är bräcklig som en frostnupen såpbubbla
Jag är ihålig som en svältande fakir
Jag är full som Amy Winehouse
Jag är psykiskt ohälsosam som bara fan
Jag är basgången i ”Love will tear us apart”
Jag är natten utan sömn
Jag är rädslorna för livet
Jag är ledsen som en översvämmad flod
Men mitt hjärta dunkar hårdare än Keith Moon

Min pappa kunde med Spike Jones
Ja, han gillade skojiga infall och toner
Han kunde sitta vid skrivbordet
Och titta ut över ängarna
Och andas tungt som i ångest
Medan hans skuldror dansade
Som egenartade dervischer
När jag tittade på honom
Då han inte visste om mig
Var han en människa
Som både kunde dansa
Och älska och kramas
Men det ville han inte jag skulle veta
Förrän efter två flaskor Tirnave
Det är det här med att leva med sig själv
Och hur ärlig man kan vara mot sin omgivning
Alla har vi de här skuggorna
Som lutar sig över oss
Även om man tror sig vara vuxen
Så är man bara ett sårat barn
Det är då man skapar
Ett land av klarinetter, biltutor,
Koskällor och busvisslingar
För att kroppen skall uthärda
Och kanske öppna sig så pass
Att den kan få i sig ett bloss
Och kanske, kanske
Få vara med om ett uns ömsinthet
Som lusten och musiken ger
Min pappa kunde med Spike Jones

Min pappa kunde med Spike Jones
Ja, han gillade skojiga infall och toner
Han kunde sitta vid skrivbordet
Och titta ut över ängarna
Och andas tungt som i ångest
Medan hans skuldror dansade
Som egenartade dervischer
När jag tittade på honom
Då han inte visste om mig
Var han en människa
Som både kunde dansa
Och älska och kramas
Men det ville han inte jag skulle veta
Förrän efter två flaskor Tirnave
Det är det här med att leva med sig själv
Och hur ärlig man kan vara mot sin omgivning
Alla har vi de här skuggorna
Som lutar sig över oss
Även om man tror sig vara vuxen
Så är man bara ett sårat barn
Det är då man skapar
Ett land av klarinetter, biltutor,
Koskällor och busvisslingar
För att kroppen skall uthärda
Och kanske öppna sig så pass
Att den kan få i sig ett bloss
Och kanske, kanske
Få vara med om ett uns ömsinthet
Som lusten och musiken ger
Min pappa kunde med Spike Jones

Det står en man uppe på Bengtssons backe
Han stod där inte igår
Han ser visserligen hel och ren ut
Men nått fel är där ju

Det står en man uppe på Bengtssons backe
Han står nästan i diket
Han verkar vara försiktig
Som olycksaligt försiktiga män är

Det står en man uppe på Bengtssons backe
En trut flyger förbi
Och undrar kanske
Vad mannen gör högst uppe på Bengtssons backe

Det står en man uppe på Bengtssons backe
Han har händerna i fickan
Som vilken jävla karl som helst
Som inte fattar vad som är på väg att hända

Det står en man uppe på Bengtssons backe
Och det kommer han fortsätta med
För nu är det slut på alternativ
Snart står det hundra män uppe på Bengtssons backe

Det faller dagg,
I hjärnan
Barken tätnar
Gör små sammandragningar
Släpper gas
Guiderna kular
För att samla ihop oss
Vi som lever
I gränsvärldar
Det är ny dag
Och det är trots allt
Långt kvar till helvetiskt liv

Jag står och tittar på min skugga
Följer konturerna med mina fingrar
Det är som jag finns
Men ändå inte
Jag når inte fram till livet

Mitt hjärta är inte bara en muskel
Som pumpar ut liv
Hjärtat är hela min kontext
Uppväxt, upplevelser, medgång och motgång
Hjärtat är djupt inbäddat
Men också ytligt
Det gäller att härda ytskiktet
Så inte skador uppstår
Av rena bagateller
Hjärtat måste slå
I jämn och obeveklig takt
Och så är det också med min kropp och själ
Framåt mina tappra soldater!