Kategori: Okategoriserade

Huset ligger skumt under höga träd på en kulle
Det är ett stort övergivet trähus med flagnande färg
Ett kråkslott som redan när man kommer fram till det
Luktar gammal fuktig papperstidning och musskit
Precis som med alla kråkslott står en bakdörr och slår
Som leder in i tomheten och in i det levande döda
Redan i trapphuset står de där papplådorna
Varenda en fyllda med serietidningar
Och de finns överallt i bottenplanet
En skattgömma fylld av illustrerade drömmar:
Tarzan och det bortglömda folket;
Mike Nomad och Steve Roper
Och fallet med den enarmade pianisten;
Modesty Blaise och människojägarna
Och så den här syrliga doften
Av tomhet och övergivenhet
Där ligger också tomma vinflaskor
Och på en vägg har någon klottrat med sprayflaska:
Woop! Bam! Slurrp!

Jag står på knä
Framför torktumlaren
För att öppna luckan
Som döljer luddfiltret
Men jag blir bara sittande
Jag hör sorlet
Från en grillning
På gården
Och i mitt huvud
Omvandlas ljudet
Till en fest långt borta
För länge sedan
Som låter så kul
Men som jag inte hör till
Jag hör den bara på avstånd
Glada kvinnoskratt
Upphetsade diskussioner
Och musik som spelas
Jag sitter där på knä
Med luddluckan öppen
Och nynnar på
”Summer night city”

I majspipornas rike
Härskar och söndrar
De unga resliga piprensarna
Så vita och flotta
At first
Sen är det samma procedur
Och samma förnedring
Då de likt mänskligt liv
Slits ut, smutsas ner
Som diamantgruvarbetare
I Sydafrika
Eller som i gruva 33 i Chile
Men de som satt fast där
Fick åtminstone porr och marijuana
Nedskickat till sig
I en raketliknande sond
Men piprensarna
Ligger bara där
Krokiga
Toviga
Och uttjänta

Det goda samtalet,
Utbytet av tankar,
De bästa av intentioner
I slutet av dagen
Har du ändå dina vänner
Och dina bittra fiender

Ellstorps-Elvis satt på Mässingshornets uteservering
Med en kopp kaffe med mycket mjölk i

Dagen innan hade The Fishfuckers spelat där
En affisch satt fortfarande tejpad på dörren

I gruset låg kapsyler och cigarettfimpar
Och ett par måsar drog i något en bit bort

Nolle kom gående längs Vattenverksvägen
Honom kände Ellstorps-Elvis sedan Kronprinsen-tiden

Det var Nolle som hade skött ljuset
Och den vackra sammetsröda ridån

De hejade bara helt kort med varandra
För tiden hade gått och det var inte alltid bra saker som hänt

Det var bättre att le och dricka sitt kaffe
Eller cykla iväg på sin skrangliga cykel

Bordsskivan är impregnerad
Av chilisåser och tårar
Den blänker lite lätt
När solen skiner
Och darrar till
Och absorberar
Varje ord jag säger
Den fanns när jag var ofödd
Den finns säkert kvar
När jag är död
Där äter jag i ensamhet
Och tittar över gården
Bort mot porten
Där jag en dag hoppas
Att du kommer
Med ett leende
Och en kasse full med mat

Jag tror inte längre det är för att jag är äcklig
Som jag inte får någon kärlek
Ej heller för att jag är ful
Det är mina motbjudande rädslor
Som gör mig ensam
Och mitt hjärta alienerat

Jag minns hur de spruckna dagarnas kristaller
Sargade min själ
Hur hudens nerver släppte ifrån kroppen
Och det brände fruktansvärt
Min känslighet för livet runtomkring
Som jag tidigare känt så väl
Var nu ett öppet sår som blödde ymnigt
För allt auktoritärt

Livet är skört
Så jag rör inte vid ditt hjärta
Jag vågar inte
Mitt trasiga hjärta räcker

De satt på kinakrogen
På Lundavägen
Vid Sjölandaviadukten
Från den magert upplysta lokalen
Såg de gamla Sydsvenskan-skrapan
Och den tunga trafiken passera
Det var happy hour
Och ölen livade upp
Ellstorps-Elvis tog fyra små rätter
Medan Bo-Erik bläddrade
Lite tankspritt i en bok
Längre in satt Pluto, Långe-Jan och Luktegott Lindgren
Och drack öl och shots
Och bullrade om sina jobb
Chefen deras var en pajas
Och arbetsledaren en Nasse
Ibland slog Långe-Jan näven i bordet
Och började sjunga ”Dover Calais”
Vid ett bord inne till vänster
Satt juggarna som jobbade
På målarfirman på Lodgatan
De hade arbetsställ på sig
Och drack kaffe
Ibland hördes hjärtliga skratt
Och ett ryggdunk
Men de gav sig snart vidare
Mot nya jobb
Men grabbarna med Canada goose-jackor
Hängde kvar framför Jack Vegas-apparaterna
Omedvetna om omgivningen
De hörde knappast
När Ellstorps-Elvis började gråta
Och hur Bo-Erik försökte trösta
Inte heller hörde de hur Pluto kom bort
Och satte en shot jägermeister
Framför Ellstorps-Elvis
Och sade till honom:
”Livet är för jävligt.
Ta en sup och gå vidare”