Att ge upp vore en befrielse,
Att släppa kärleken till andra
Låta den sväva fritt
Därborta
Mellan de älskvärda
Medan du själv dricker en öl
Och äter en bit kumminost
Men precis som andra
Som vill vara friska, hela,
Nyfikna och glada
Så vill ju jag också
Det finns ingen befrielse
Från kärleken
För den är luften vi andas
Kategori: Okategoriserade
Mitt liv
Det här livet
Är jag knappt med på
Jag tittar på det
Med förbluffad min
Och missnöje
Men, nä, okej
Det är inte bra alls.
Helt dysfunktionellt
Och parodiskt
Jag är som en luffare
På livets bankett
Utan rena kläder
Och utan en padda
Eller platt-tv
Men det är mitt liv
Uppvikta jeans
Jag sitter på sandlådans kant
Och hör de andra barnen leka och bråka
Ibland kommer sand på mig
Men jag sitter fastfruset kvar
För jag är rädd för nuet,
För de andra barnen
Och för att göra fel
Några förlupna sandkorn
Är det jag tar med mig hem
I väcket på mina uppvikta jeans
De smärtsamma filmerna
Det är som om minnet
Är kopplad till tårarna
För när de börjar rinna
Visas de smärtsamma
Filmerna från förr
Handpumpen
Mellan fyren och Skorpionklippan
Är brunnen belägen
En gammeldags med handpump
Monterad på ett tjockt brunnslock
Och ser vacker och rustik ut
Där den står som en hägring
I en annars kal och klippig miljö
Runt brunnslocket ligger sand
Som yr runt och ändrar mönster
Och ibland även kulör
Beroende på väder och vind
Men brunnen har sinat
Och allt vatten köper jag
I en affär inåt land
Men när jag står i fyren
Och tittar över vatten och klippor
Stannar jag ofta med blicken
På den där obrukbara pumpen
Och tänker att det är ungefär
Som det är med kärleken:
Att den har sinat
Men pumpen ger mig också
En fast punkt att fokusera på:
Ett sinnenas Shangri La
För i min hjärna
Rinner det inte bara vatten ur pumpen
Utan även förhoppningar
Och klarblå drömmar
Jesusparken
Jesusparken och yeah
Jesusparken all right
Jesusparken oh mercy!
Jesusparken all night
Jesusparken din dagg
Jesusparken alla dårar
Jesusparken min sorg
Jesusparken dina tårar
Sår
Jag försöker hela tiden förstå
Utan att för den skull gräva för djupt
För jag vill inte förblöda
Blott plåstra om mina sår
James Luther Dickinson
Jag tittar upp mot stjärnorna
De syns knappt över staden
Jag vet inte vad jag gör här
Eller vem jag egentligen är
Men jag kan berätta om
James Luther Dickinson
Jag står i kön till kassan
Och handlar av samma kassörska
Som jag gjort i tjugo år
Utan att säga ett ord
Sen går jag hem och sätter på
James Luther Dickinson
Vi äter frukost på jobbet
Och de pratar om Idol
Om hur bra det är i jämförelse
Med alla andra program
Som jag önskar de fick höra
James Luther Dickinson
Jag försöker förkovra mig
I gammal svensk lyrik
Men i grund och botten
Säger den mig inget
Inte som ”Oh, how she dances”
Med James Luther Dickinson
Men kärleken går mig förlorad
Och dagarna är bistra
Av saknad och oro
Och innerst inne vet jag
Att svaret inte är
James Luther Dickinson
Längtan
Längtan efter att bli älskad
Dödar mig långsamt
Fasetter
I dina söndergråtna ögon
Ser jag ditt liv
Som i flugans fasetter
Små små pixlar av liv
Och oändlig smärta
Som droppar ner
I slow motion
Mot parkettgolvet
Och splittras
Oåterkalleligt
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 