Kategori: Okategoriserade

Bensinen slut

onkelzebLämna en kommentar

Jag sitter i en eka
Som har en utombordare
Vars bensin tagit slut
Och vi ror förhoppningsvis mot land

Mellan pappa och mig
Ligger tre pilkar,
En liten torsk i en håv
Och en kasse öl

Jag tänker att jag hoppas
Att pappa vet vad han gör
För annars dör vi
Här ute i tomheten

Men han ror hårt
Men ändå lugnt
Mot en punkt
Som jag inte kan se

Under några minuter
Därute på det nattsvarta vattnet
Litar jag på honom
På ett sätt jag aldrig gjort förut

Jag förstår att det finns saker
Jag inte kan se
Men som pappa förstår
Därför att han ansvarar över mig

Mitt liv är i hans händer
Och det är därför
Hans muskler sväller
Och hans blick blir skarp

Vi ser ljusen i Baskemölla
Men det är mot Knäbäckshusens strand
Han ror
Med tunga andetag

På kajen

onkelzebLämna en kommentar

Jag sitter på kajen i Simrishamn,
Ja, där sitter jag
Med en stickad mössa,
Hossor från Be-Ge Skinn
Och Komstad-stövlar

Jag sitter på kajen Simrishamn
Ja, där sitter jag
Med rutiga galonbrallor,
Och kalsonger
Från hotellet i Vitaby

Jag sitter på kajen i Simrishamn
Ja, där sitter jag
Och gråter av rädsla
För att bli vuxen
Och inte omhändertagen

Jag sitter på kajen i Simrishamn
Ja, där sitter jag
Och tittar bort mot Sin 38
Och gubbarna i galonbrallor
Kanske är de som jag?

Estonia

onkelzebLämna en kommentar

Jag dricker kaffe på Coffee Square
Och blickar ut över torget
Där på andra sidan låg Intergrill, Mascot, Sjugosjuan
Och delikatessaffären
Om man tänker Nittiofyra
Jag gjorde ALU på Rosengård
Och fick gå ner på torget
Och ringa från telefonkiosken
Om jag skulle sjuka mig
Eftersom jag inte hade telefon
Det var det året Sverige fick brons
I fotbolls-VM
Och Estonia gick till botten
På luncherna på en parkeringsplats
Ovanför Rosengårds Centrum
Satt jag ofta själv
Och kippade efter luft
För detta var sensommaren
Då jag hade börjat drunkna

Det lilla mellanrummet

onkelzebLämna en kommentar

Jag är rädd
För i det lilla mellanrummet
Mellan mig själv
Och min självbild
Finns krossat glas:
Det är gamla kärlekar;
Det är ofärdiga drömmar;
Och obetalda räkningar;
Dumma saker jag sagt
Eller aldrig kunnat ta tillbaka;
Det är min envishet
Som egentligen bara är ett försvar
Av den människa jag vågar vara,
Men inte den jag borde vara
För alla har en potential
Att åtminstone våga vara den de är
Åtminstone våga det lilla
Men, jag är rädd

Ljuskäglor

onkelzebLämna en kommentar

Hon står inne i mörkret
Bakom den röda gardinen
Och tittar ut på den mörka gatan
Där livets ljuskäglor blixtrar förbi

Hon dricker billigt vin
Och lyssnar på en välkänd sång
Den som spelades på deras bröllop
Medan tårarna rinner

Det är så bitterljuv
Då kärleken blott
Är en blixtrande ljuskägla
På livets skitiga vägar