Kategori: Okategoriserade

En sista hälsning

onkelzebLämna en kommentar

Bo-Erik, Astrid från Gula Höja,
Loppan, Lizette, Kalle och Limhamns-Leffe
Står på Hästhagens IP
De tittar upp mot Malmös blåa torn

Lizette har med sig ett dragspel
Som hon omsorgsfullt häktar på
Himlen är blå
Och kärleken likaså

Bo-Erik pratar om Erik,
Eller Ellstorps-Elvis som han kallades
Att han var en snäll man
Men att hans plågor är över

De tittar mot Kronprinsen
Med tårar i sina ögon
Och Lizette spelar och sjunger
”Love me tender”

Det blåser lite lätt
Regementsgatan brusar
Och den lilla samlingens sång
Höjs en smula

De känner hur Elvis låt seglar upp
Mot toppen av Kronprinsen
Och lägger sig där
Stilla, kärleksfullt

Det är så här döden kan hälsas
På en idrottsplats i Malmö
En sommardag
Av gamla kära vänner

Som ett ruttet körsbär

onkelzebLämna en kommentar

Nu hade han den där utsikten igen
Över sjukhusområdet
Som var i ständig förändring
För miljontals kronor
Och av lika många själ
Han såg buskarna därnere
Och de asfalterade stigarna

Ellstorps-Elvis var döende
Och det var inget mer med det
Han var redan utanför samhället
Det vara bara dags
Att bli avknoppad
Att som ett ruttet körsbär
Falla ner mot jorden

Han tittade vidare
Hoppades se Södervärn
Där det fanns en puls
Och ett gytter av liv
Men han såg bara bockkranar,
Byggarbetare och vitrockar
Som om världen ville byggas upp

Och han log lite för sig själv
Han kände hur citrusdoften
Blandades med klorinstanken
Och hörde ljudet
Från maskiner
Som bara finns i sådan här byggnader
Ljudet av annalkande död

Han hasade sig långsamt bort mot sitt rum
Med droppställningen
Och slangarna
Under surrande ventilation
Och enhetlig belysning
Som om dräkten var på
Och det var dags
Att ta sig upp på scen

För livsluft och kärlek

onkelzebLämna en kommentar

Från då man vaknar tills man lägger sig att sova
Bedriver man kampen om överlevnad
Framför kaffekoppen;
På det påtvingade jobbet;
Inne på ICA framför bönorna;
Ute i spåret joggandes;
Vid ett bord på en gudsförgäten krog;
Framför spegelbilden på dass;
Med nyheterna om naturens kollaps;
Och människors lidande;
Inför ens egen litenhet;
Och inför alla stora frågor;
Men man kämpar,
Som man kämpar,
Denna eviga kamp
För livsluft och kärlek

Enskifteshagen

onkelzebLämna en kommentar

Vid 11-tiden finner hon ro
Och somnar i Enskifteshagen
Sidan om en odlingslåda

En hund väcker Joan Crawford
Redan efter bara tio minuters sömn
Och hon sätter sig upp

Hon tänker på den senaste tiden
Hur allt blivit fel ännu en gång
I detta jävla liv

Hennes trötthet är som en hinna,
Ett mjukt fjälligt lager hud
Som hon bara hoppas tappa

Hon vill se det ligga kvar där I parken
När hon rör sig in i stan igen
Hon vill ömsa hela sitt liv

Men hon vet att ögonblicken
Av lugn, ro eller lycka
Är en verklig variabel

Hon måste bara ha tålamod
Med sig själv
Och detta liv hon lever

Det är så lätt att bli desperat
Eller helt jävla uppgiven
Av kyla och utanförskap

Än så länge kan hon såsom en hund
Sniffa reda på värme och liv
På denna ogästvänliga planet

Då kommer livet

onkelzebLämna en kommentar

Man tänker att ciggen fan är slut,
Att spriten är uppdrucken
Och att tjejen man kollat in
Nu sitter i knäet på en programmerare

Man vet fan inte var man är
Vare sig i livet eller för kvällen
Man undrar över knävärken
Och ens glesnande hår

Men har ångest över de där orden
Som sades någon timme tidigare
Och så oroar man sig över smärtan
Man känt när man bajsade

Man tittar ut genom fönstret
Ut i mörkret på ingenting
Och i bakgrunden hörs musik
Man minns men inte kan komma ihåg

Man tänker på hur dåligt
Man kommer må i morgon
Och på hur man skall hitta hem
För man är ju helt jävla vilse

När man sitter där på golvet i hallen
Och försöker få på sig skorna
Då kommer livet och tar en i handen
Och leder en hem

Solen

onkelzebLämna en kommentar

Solen skiner över levande och döda
Fåglar kvittrar, vissa flyger andra blir föda
En karghet fram till kärlekens vatten
Och envigen mellan dagen och natten
Den bördiga jorden och den brända
Vardagens umbäranden och det okända
Det outsagda och de magiska orden
Som färdas med vinden över jorden
Med budskapet att du älskad är
Såsom bisvärm eller solitär
Och just i den där stunden i solen
Når värmen både det döda och den knoppande violen

Blodet och luften

onkelzebLämna en kommentar

Man måste hålla sitt liv mjukt i sina egna händer
Och man måste lyssna på hjärtats slag
Och känna utandningsluften filtreras mellan fingrarna
Som den dyraste gas i välden
Håll det framför dig som en nyfödd
Eller som en släktklenod
För blodet och luften
Är det enda vi har egentligen
Det är guldet, saffranet
Och vår enda tröst