Ett tåg söderut

Jag ska gå ner till centralen
Och ta ett tåg söderut
Kanske sitta vid en fönsterplats
Och se Malmö försvinna
Medan jag dricker en kopp kaffe
Och begrundar mitt liv

Jag ska lyssna på rösterna
Som fyller vagnen
Och minnas människor
Som passerat mitt liv
Jag skall lyssna på mitt hjärta
Ja, höra det slå

Jag skall gå till restaurangvagnen
För att beställa mat och öl
Och sätta mig ner vid ett bord
Längst ner i hörnet
Och äta och dricka och andas
Som en av de andra

Jag ska ta en kopp kaffe till
Och tänka på det som varit
Jag ska bestämma saker
Man bara kan när man rör sig
Tiden skall stå stilla en stund
Medan jag reser iväg

Jag ska bläddra i en bok
Och fråga en familj
Om vart de är på väg
Och om de vet var jag är på väg
Jag ska sätta mig på min plats
Och titta ut på världen

Jag skall komma till en plats
Där ingen känner mig
En plats som inte känner mina rädslor
Eller min utsatthet
En liten oansenlig plats
Där jag får rum

Jag ska vakna varje morgon
Och vandra bortåt vägen
Jag ska hälsa på människor
Och kanske på djuren
Jag skall öppna mig själv
Och släppa ut det mörka

Jag ska hitta en brygga vid en sjö
Och sätta mig ner
Och ta av mig skorna
Känna vattnet mot tårna
Och finna att det okända vattnet
Inte längre är mig okänt

Jag ska finna ro i mig själv
Och titta ut över naturen
Och bara uppfyllas av verkligheten
Medan solen går ner
Jag ska gå ner till centralen
Och ta ett tåg söderut

Bono och badkar

De flyger granen
Det hör Bo-Erik
Han har själv ingen gran
Men en tomtetavla
Och stearinljus
Han har kostat på sig
Alkoholfri glögg
Som han blandar
Med Brännvin Special
Men han smuttar mest
Och tänker på Band Aid
Man hör när Bono kommer in
Han är liksom en påfågel
Eller i alla fall
Som en flygande gran
Men Bo-Erik är trött
På julens kommers,
På Coronakrisen
Och tillståndet i samhället
Han vill bara ligga i badkaret
Och läsa korsord
Och äta mackor
Med mjukost på

En trött övervintrad fluga

Den här osäkerheten man har
Kan man lägga av den på nattduksbordet?
Det är ju ändå en bok jag läst om tusentals gånger
Jag kan förordet utantill
Och vet i vilket typsnitt det är satt
Men den där osäkerheten
Och de där rädslorna
Lägger man inte av sig så lätt
De är i sanning som en god bok
Känslan och upplevelsen
Finns kvar i en
Som en trött övervintrad fluga

Livet är livet

Livet är livet
Det är det enda säkra
Hjärtat slår
Och kroppar rör sig
De skiter
De rodnar
De haltar omkring
Men mer då?
Vad finns det mer än det du ser?
Livet ur en filosofisk synvinkel?
Men nä
Det är jobb på måndag
Och sedan samma skit i flera dagar
Tills helgen kommer
Tills helgen
Tills
Tills helgen är över
Och skiten torkat in
Du går till jobbet
Som en gyttjebadad buffel
Med ögonen fulla av flugor
Och inte som en tänkare
Eller andevarelse
Du gäspar mest och rapar
Livet är livet
Men så finns det något därinne
Som känner något
En kuk som styvnar
Eller en tår som rinner
Ett hjärta som slår
Och så ljudet av din mamma
I alla fall så som du minns det
Och du kan inte låta bli att le
Samtidigt som minnet spelas upp:
Så ljudet av din mamma
Som skjuter fram en tallrik filmjölk
Med müsli i
Livet är livet

Mangabruden på Uppsalagatan

Klänningen satt som ett fodral
Och den lilla skinnpajen
Höll vant om hennes överkropp

Det var visserligen på väg att bli vinter
Och luften var frisk
Men ciggen ännu friskare

Hon skulle träffa Kenny och Spiken
Och gå hem till Mangabruden
Som flyttat in på Uppsalagatan

Joan Crawford gillade inte Mangabruden
Men visste hon hade braj och cava
Och en fucking jävla balkong

Där tänker hon stå och glo
Och se hård ut
Tills brajan får henne att mjukna

Bara hon slipper snacka
Och slipper förklara
Och får vara i fred 

Sedan får den där jävla Mangabruden
Visa pattarna för grabbarna
Och spela sådan där kräkig death metal

Hon skall bara stå där
I den kalla klara luften
Och återkalla sig själv