Kategori: Okategoriserade

Det finns platser
Som är som sår,
Som ömma kraftfält
Ett kafé, en korsning,
En bro över en bäck,
Ett gammalt gult tegelhus,
Där saker hänt
Och epokerna går ihop
Där sorg, liksom glädje
Svävar i luften
Som omger dessa platser
Känslor från svunna tider
Gråt och skratt
Ekar i öronen
När man närmar sig
Dessa tidskapslar
Ibland undviker man dem
För att man måste
För att själen är svag
Och inte orkar
Ibland laddar dessa platser
Kropp och ande med energier
Som för en framåt
Gör en resolut
Och ju längre man lever
Ju fler sådana här
Starkt laddade
Och magiska platser
Hamnar på ens kognitiva karta

Jag tror jag måste värdera mig själv,
Som en fast enhet,
En man med ena handen på hjärtat
Och den andra utsträckt
I en välkomnande gest
Jag är älskvärd
Och jag är den klippa
Du kan luta din trötta kropp emot
Jag är massa andra saker också
Men jag är detta fina, varma, stadiga
Jag är modet
Jag är tryggheten
Jag är livet och lyckan
En man med ena handen på hjärtat

Jag tittar ut över gården
Det regnar lite
Det har det gjort många gånger
Inlagd sill, potatis och en liten besk

Jag sitter där vid mitt bord
Och tittar ut
Det har jag gjort många gånger
Inlagd sill, potatis och en liten besk

I somras satt jag därute
Med en vacker kvinna
För allra första gången
Inlagd sill, potatis och en liten besk

Vi pratade om livet och hur vi skall göra
För att förstå varann
Men kanske var det för sent
Inlagd sill, potatis och en liten besk

Jag känner på träet i bordet
Det är verkligt
Som få andra saker i mitt liv
Inlagd sill, potatis och en liten besk

Livet i mig
Är som apelsinjuicen
I en screwdriver

Omtanken
Omtanken om tanken
Tanken om omtanken
Omtanken om varandra,
Om ordet,
Om utforskandet av ordet
Och omtanken om ordet
Ordet som fått sin vikt och betydelse
Genom århundraden,
Genom krig och fred
Och språkliga invasioner
Omtanken om ordets resa
Tanken om ordets okränkbara rätt
Att få finnas och vara
I samtalet,
I framstegen,
I omtanken
Om oss människor
Omtanken om det levande
Omtanken om kunskapen
Omtanken om vetande
För att inte tala om kärleken
Omtanken till kärleken
Och orden som svetsar ihop oss,
Orden som låter oss förstå,
Orden som ger oss frihet
Och orden som ger tankarna
Och orden som föder nya ord
Omtanken
Omtanken om ordet
Och ordets kraft att beskriva
Livet, och livets byggstenar
Omtanken om livet
Omtanken
Om detta vi är

Mörkret passerar som ett avlägset självspelande piano
Från trädkronorna droppar en staccatorytm
Av kåda, olja och trögflytande tjära
Asfalten maler som en Queen Bitch
Mitt i en ångande kollaps
Och ur hjärtat hörs munspelet
Det entoniga sorgsna munspelet
Som spelar ditt DNA
Och du vet att det är du
Men allt är ut-och-in
Och vattnet i din kropp
Svider mot organen
Som saltsyra, chili
Eller ett skillingtryck
Om ett ensamt smutsigt barn
Ding dong daddy-o

Jag försöker
Och det är visst värt det
För försöker jag inte
Kan jag lika gärna
Upphöra
Så jag sväljer
Mina sorger
Och reser vidare
Mot en annan plats

Bo-Erik han drömmer
Om böljande fält
Och gamla ekar

Han drömmer om gator
Som snirklar
Genom den lilla gamla staden

Borta vid kröken
Ligger det lilla hus
Som han drömmer om

Det är ett blått litet gathus
Med två fönster
Och en liten dörr däremellan

Han kan den här drömmen
Att någon väntar på honom
Inne i det lilla huset

Han går över gatstenen
Och knackar på dörren
För så gjorde man förr

Och han står där och väntar
Med lätthet i hjärtat
Tills dörren glider upp

En man med barsk uppsyn
Undrar om han är Bo-Erik
Och han svarar försynt ”ja”

”Det var här hon bodde
Kvinnan du letar efter
Dina drömmars gemål”

Och Bo-Erik ser mig om
I det enkla lilla huset
Och söker med blicken

Mannen med den barska rösten
Försvinner ur drömmen
Och han står ensam kvar

Han tittar på staden
Genom ett av fönstren
Och tänker att här stod också hon

Anna Quirentia Nilsson
Denna vackra kvinna
Hon bodde en gång här

Och hennes porträtt
Står på ett nattduksbord i Malmö
120 år senare

Och Bo-Erik sover
Och drömmer drömmarna
Om hur han letar efter henne

Jag vaknade en morgon
Utanför ett stort grått hus
Jag jäspade i morgondiset
Medan jag gick för att kissa
Bakom en välansad björk
Fann jag mig tillrätta
Och det var tur det
För precis då öppnades en dörr
Och någon steg ut ur det gråa
Det var en ung kvinna
Som satte sig ner på trappen
Och pillade på en mobil
Jag studerade henne
Från min plats bakom trädet
Och såg tårar på hennes kinder
Som långsamt rann
Från hennes allvarsamma ögon
Hon var vacker och härjad
Och olycklig som man kan vara
Innan man blir lycklig igen
Men jag hade vaknat på fel plats
En plats jag inte kände
Så jag kunde henne inte hjälpa
Jag kunde inte bistå henne
Med några mjuka läkande ord
För där stod jag och kissade
Mot hennes föräldrars välansade björk
Och visste inte var jag var
Och än mindre
Hur jag skulle lyckas borsta mina tänder

Ibland är mitt självförakt så stort och starkt
Att jag inte har någon puls