Kategori: Okategoriserade

Jag lyssnar på vad du säger,
Känner, väger dina ord
Försöker hitta en lucka
Eller ett hopp
Men det är för strävt,
För tungrott
Jag säger du skall ta hand om dig själv
Fast jag vet du inte gör det,
Att du helt enkelt inte kan
Och jag kan inte hjälpa,
Utan att själv gå under
Jag kan bara ge dig tomma ord
Och hoppas att något av dem
Åtminstone gör kvällen uthärdlig

Känslige lille jag
Sitter på ett moln
Och tittar ner
På armodet
Och på ensamheten
Mina ögon tåras
Och sakta faller regnet
Över mina olycksbarn

Han står utanför Coop med sin kasse och instaboxpaket
Han är trött och lite ängslig över knävärken och coronan
Men han stannar till en stund utanför ingången,
Stoppar en tjuga i den romska kvinnans pappmugg
Och fiskar sedan själv upp ett häxvrål ur kassen
Plötsligt står en kvinna framför honom
”Är det du Bo-Erik, det var länge sen!”
Han tittar intensivt på kvinnans ansikte,
Och det finns bestämt något bekant med det, det gör det, tänker han, medan han tar det säkra före det osäkra och svarar:
”Det var det. Hur mår du?”
Kvinnan bär rock med skärp och på huvudet sitter en fluffig basker.
”Tack, det är så bra så, snart fredagsmys!”
Bo-Erik tycker hon låter så trevlig och glad,
Och han känner igen rösten så väl,
Men går omöjligt att placera
”Jag skall hem och laga rotmos med korv.”, säger Bo-Erik.
”Åh, rotmos som är så gott!”, utbrister kvinnan, ”Är det hemmagjort?”
Bo-Erik skruvar lite på sig,
Det är jobbigt att inte känna igen kvinnan, och ännu jobbigare att erkänna att han köper färdiglagad rotmos.
Han känner yrsel och börjar kallsvettas.
Och plötsligt säger han bara:
”Vill du ligga med mig?”
Han hasplar ur sig detta medan hans blick tittar sökande bort mot Folkets Park. Han vill sjunka ner genom jorden av ångest.
Han har redan börjat gå lite skakigt när han hör hennes röst:
”Nämen, Bo-Erik, hur mår du?
Men han bara går och svänger skakigt runt hörnan mot Spångatan.
Han hinner tänka att han aldrig mer skall handla på Coop Parkgatan.

Älskade vänner och medmänniskor!

Medelklass, mandelmass, borgarklass
Vilken ”ass” ni är är skit samma
För ni är rövar
Och det är ingenting mer med det.

Klasskamp, kärlkramp, kvinnokamp
De som kämpar hårdast
Dör knall fall
Och det är ingenting mer med det

Sosse, Bosse, betongsosse
Minns ni inte lönsamheten lille vän
Nä fan era jävlar
Och det är ingenting mer med det.

Kamrat, kollega, knullkompis,
Finns inga skyddsnät
Finns ingen empati
Och det är ingenting mer med det

Jag sprayar lägenheten mot insekter på morgonen
Går till jobbet
Går till jobbet
Går till jobbet
På jobbet dricker jag smaklöst automatkaffe
Och sen får jag en tung ekplanka på foten
Jag får tårar i ögonen
Jag får det lätt
Bara jag tänker så lipar jag
Men alla insekter är döda
Det klarade jag av i alla fall
Men så ser jag en grej
Och får tårar i ögonen
Igen
Igen
Igen
Tvättar
För rena lakan måste jag ha
Även om diskhon är full
Det luktar inte gott här inne
Jag knackar på glaset ut
Hallå!
Hallå!
Hallå!
Snälla, släpp ut mig,
Jag vill inte vara här mer

Jag känner inte meningen med livet,
Jag är inte vän med lyckan,
Eller bekant med de som fångar dagen
Men jag byter skepnad då och då
För att sprida mina chanser

Att vakna upp ur det fördömda
Kräver sina utbrända hus

Jag hade åkt bil i nio mil
För att återse den övergivna platsen
Men först skulle jag gå över en äng,
Och över bäcken jag kallat Coloradofloden
Väl på andra sidan
Skulle jag se om den rostiga harven låg kvar
Innan jag fortsatte upp på kullen,
Klättrade över stengärdet
Och gick in i skogen
Jag hade med mig en termos kaffe
Som jag tänkte ta fram
När jag väl kom fram till den övergivna platsen
Men jag satt kvar i bilen
Alltmedan promenaden rullades upp i mitt huvud
Varje steg, varje kvist, varje sten,
Och den blandade doften av grönt fuktigt gräs,
Granbarr, viden och fräken
Den väldiga stenbumlingen
Med den bruna cypressflätan
Vägen visste ju jag
Men jag bara satt kvar och mindes
Och just innan mitt minne kom fram
Till den övergivna platsen
Startade jag bilen
Och började köra hem igen

Ibland är det okej att vara ihop med ett svin
Som stjäl din tid och dricker dit vin
För alternativet är blott
Ensamhetens lott
Och vem fan vill vara ensam och kasta porslin

Ibland är det okej att vara ihop med ett svin
Som bajsar med öppen dörr och luktar urin
För alternativet är blott
Ensamhetens lott
Och vem fan vill vara ensam och kasta poslin

Ibland är det okej att vara ihop med ett svin
Som ger dig på truten med ett jävla hånflin
För alternativet är blott
Ensamhetens lott
Och vem fan vill vara ensam och kasta porslin

Ibland är det okej att vara ihop med ett svin
Som knullar runt och ljuger på rutin
För alternativet är blott
Ensamhetens lott
Och vem fan vill vara ensam och kasta porslin

Du var Dolly Parton-cool
Med sockerspunnen kjol
Och bländande blond
Som ett chocktillstånd
Du var rutig och trutig
Röda läppar och snutig
Ditt leende ett skeende
Som väckte visst uppseende
När du yrde omkring
Med en rödvit rockring
Och sjöng om Jolene
Med en lycksalig min
Livet som strippa
Var mycket mer än att pippa
Det skulle vara en show
I tältet Colorado
Live sex obesvärad
Över hela fucking albo härad