Kategori: Okategoriserade

Självförverkligandet som arbetshypotes gör oss egoistiska och kärlekslösa

Vinflickan sitter i sitt fönster, dricker sitt vin ur sin vinflicksflaska
Vinflickan sitter där nästan varje kväll, det är väl därför hon är Vinflickan
Vinflickan tänder ibland en cigarett som lyser upp vinflicksansiktet
Vinflickan är sorgen men vacker på det där vinflicksaktiga sättet
Vinflickan torkar sina vinflicksläppar och försvinner ur fönstret
Vinflicksflaskan står kvar och månen speglar sig i glaset
Men vinflicksvacker som vinflickan det blir aldrig gubben i månen

Ibland är det svårt att känna något
Då seglar magens tomhet över himlavalvet
Och du befinner dig i någonslags tunnel
Det finns inget ljus och inget mörker
Men så plötslig ser du ändå en strimma ljus
Och i ljusets kägla ligger en människa
I en annan människas famn
Och långsamt vaggas fram och tillbaks
Till ljudet av en lugnande röst
Som ibland övergår i ett enkelt hummande
Och plötsligt blir luften lättare att andas

Den sovande världen
Sover under stjärnorna
I en sovsäck
Som är ett lapptäcke
Med en vackert mönstrad
Och föränderlig utsida
Medan insidan är
Ett så starkt gravitationsfält
Att inget ljus kan tränga in
Den sovande världen
Är till hälften
Ingenting

Morgonsol,
Morgonsol,
Morgonsol,
Ljuset och Svend Asmussens fiol

Jag är gjuten
I äggvita
Och romantik

Bara när vi är barn
Och egentligen inte vet någonting
Tror vi att vi vet någonting
Vi tror vi vet vaf det handlar om
Att äta, leka, sova,
Äta, leka, sova
Men det är en chimär
Som är framtagen av evolutionen
Så att vi skall orka bli vuxna
Och när vi väl är vuxna
Och hjärnan vuxit färdigt
Då har den jävla evolutionen
Gett oss familj och ett sammanhang
Som gör det svårt att fly
För vi har också begåvats med samvete
Och den där jävla empatin
Och så är vi fast,
Fast i livets cykel
Då gäller det att hitta en stjärna,
En glödande prick på himlen
Och följa den för evigt

Joan satt återigen på Rex
Och drack pilsner
Det var inte fullt pådrag
Hon var bara smålullig
Och fullifan

När alkoholen bara slog sådär,
Så där litegrann
Och hjärnan var ren
Och sinnena klara
Då älskade hon sig själv

Blicken var överallt,
Tanken var överallt,
Och bröstvårtorna var hårda
Av ren stimulans
Alkohol eller ej

Hon tänkte på vad någon sagt
Om att det måste bli som förr
Med heder och ära
Och färre blattar
Och fler industrier

Halva livet hade hon varit påverkad
Av själva jävla livet,
Av kat, E, sprit, maja eller bara pilsner
Eller av sex
Och en helvetes massa cigg

Men aldrig hon blivit suddig
På det viset
Hon skulle aldrig tillåta
De där tankarna
Att få fotfäste

Aldrig i helvete att en fascist
Får sätta på henne
Och inga jävla nazzedroger
I hennes kropp
Tack så jävla mycket

På det viset
Var hennes kropp
Ett tempel
Eller i alla fall
Ett stolt fallfärdigt kråkslott

Men hon hade kramat romer
Och gråtande hazarer
Och hennes flipperpolare på Golden,
Ayra, en oljad blixt
Från Biafrabukten

Hon skulle sparka koddakulor
Om hon måste
Och hon visste
Att ibland är det just det
Vi skitta kvinnor måste göra

Hon drack en öl till
Och pillade på sitt halsband
Som hon fått av Kenny
För ett par dar sen
Borta på Sigtunagatan

Två flaskor Rosita i snöstormen
Värmer i psykiatrireformen

Det är så mycket saknad
Som bor i en
Små moln av saknad
Som ibland både lyfter en
Eller släpper sitt regn som tårar
Saknade av den där platsen,
Den där kramen eller den där ryggdunken
Saknaden av en människas doft
Eller en människas manér
Saknaden av kärlek
Och knapplösa knull på parkettgolv
Saknaden av bokläsandet
När man var sjutton år
Och sög i sig kunskap, myter
Och rövarhistorier
Saknaden av de där resorna
Jag aldrig gjorde
Saknaden av pop-rocks,
Saknaden av din omsorg och din värme
Och så saknaden av en kall öl
Eller en kopp kaffe
Precis när man behöver det där
Och saknaden av din röst
Som bor i ett eget moln
Saknaden av en mening i livet
Det är så mycket saknad
Som bor i en