Kategori: Okategoriserade

Han var en vanlig människa
Hans mor och far hade jobbat hårt
Inom renhållningsindustrin
1960 hade de kunnat köpa ett hus
I utkanten av stan
Och de hade ett garage
Med bil och en vertygshörna
Huset var inte nytt
Och inte vackert
Men funktionellt
Och i fullgott skick
Och där fick han eget rum
Han minns inte mycket från den tiden
Han var ju bara barn
Men han inbillar sig att den var lycklig
De var en vanlig familj
Och han var en vanlig människa
Visst, farsan drack ibland
Och morsan hade sin värk
Men han och syrran fick alltid mat
Och en liten veckopeng
1972 hade han gått ut skolan
Och flyttat hemifrån
Och börjar jobba som stuvare i hamnen
Han tyckte om havsluften
Och maskinparken
Som för hans del av jobbet
Bestod av tre olika typer av truckar
Och en lastare
Det var ett hårt jobb
Och stundtals stressigt
Men han fick hyfsad lön
Och ett sammanhang
Han var en vanlig människa
Som jobbade på
Han träffade kvinnor
Som han ibland tog hem
Till lägenheten på Lundavägen
Men det blev väl inget varaktigt
Han hade väl lite otur
Och var väl inte världens snyggaste
Han var en vanlig människa
Men så kom arbetsskadan
På hösten 1981
Då han fick en tung kätting
Över högerfoten och smalbenet
Det blev krosskador
Och rehabilitering
Och till slut kunde han gå igen
Men så fick han benröta
Och en jävla värk
Han drack ibland, visst gjorde han
Men det var för att låta smärtan plana ut
Han var en vanlig människa
Och han försökte så gott han kunde
Men det blev mycket smärtlindrande tabletter
Och så den där oron
Och bråken med farsan
Han var ofta sjukskriven
Och 1985 blev han uppsagd
På grund av arbetsbrist
Men han tyckte att företaget svek honom
Så det blev en rättslig process med facket
Som han till slut förlorade
Han var en vanlig människa
Från en vanlig familj
Och han kämpade på
Och sökte nya jobb
Både i hamnen och i industrin
Men han var väl inte riktigt hel inombords
Han fick jobb på en golvläggarfirma
Och sen blev det allt-i-allo
På en möbeltapetserverkstad
Och en kort sväng som chaufför
På en budfirma
Men han var ensam
Och ofta sjuk
Och längtade efter något bättre
Han tyckte livet var orättvist mot honom
Han var en vanlig människa
Alkoholen och smärtan plockade hela tiden
På hans uppmärksamhet
Mitt i den ekonomiska krisen runt 1992
Blev han vräkt från lägenheten
Och han bodde några år hemma
Hos morsan och farsan
Men 1994 gick morsan bort
Och det blev bara han och farsan
Det var mörkt
Och tungt
Han var en vanlig människa
Samhället svek honom igen
Sossarna, de jävla sossarna
Han blev förtidspensionerad
Och de få pengar han hade gick till öl
På Kinakrogen
Och till vermouth att ha hemma
Farsan ville få bort honom
Och han kände ingen kärlek
Från den mannen längre
Syrran bodde i Norge
Det fanns ingen kärlek kvar
Inte i hans liv
Och inte i hans omgivning
Det fanns vara ångest
Och tillkortakommanden
Han var en vanlig människa
Men han lyckades nyktra till något
Och kände en smula värme
Från Ny Demokrati
De pratade om saker som han förstod,
Om sveket,
Om de jädra invandrarna
Som tagit jobben
Ifrån oss vanliga hederliga människor
Han var en vanlig människa
Och han var stolt
Över något
Han visste inte riktigt vad
Men Sverige hade pissat på honom
Så det skulle han aldrig komma att glömma
Han var en vanlig människa

Den sunkiga puben
Med en tremeters bar
Där två stammisar sitter
Och dricker öl
Framför en barspegel
Med Liverpool FC-tryck
Från längre in i lokalen
Hörs en bullrig jukebox
Spela ”Paint it black”
Därinne finns också
Två Jack Vegas-automater
Och ett antal bord
Vid ett av dem sitter Ali och Sillen
Och dricker Hof
Direkt ur flaskorna
Lite närmare ingången
Sitter Bella och dricker kaffe
Det sägs att hon var här
När stället öppnades
För 27 år sedan
Hon är trött
Och tittar slött på matchen
Som visas utan ljud
Snett bakom henne är där ett stort fönster
Som vetter mot en liten gata
Som det regnat på
I 400 långa år

Ibland tittar jag på klockan
Och tänker att just nu
Skulle en kvinna kunnat älska mig
Och, det är ju sant
Kanske någon kvinna skulle kunnat det
Men det är några korta ryck
På minutvisaren vi pratar om,
So, what’s the fuss?

”Fy för satan så tjuset de e å leva”,
Sade Joan till Anita
Där de satt på trappan till Södervärns Livs
De hade hittat en dagsfärsk Kvällsposten
Och nu läste de om Jan Emanuel,
Hans bil och hans guldklockor
”Alltid retar det någon”
Skrev de i tidningen att Jan Emanuel sagt
När han fick frågan
Hur mycket han tjänat på HVB-hemmen
”Han ser ut som en nasse”, gäspade Anita
”Som en ett jävla gödsvin.”, sa Joan
Klockan var 17 och det började skymma
Joan rev ut Jan Emanuels ansikte ur tidningen
Och stoppade ner det där fram i trosan
”Alltid retar det någon”,
Sade Joan och vickade lite på rumpan
Och gapflabbade

Jag kan minnas asfalten
På skolgården
Med lite grus och sand
Och några enstaka kottar
Jag kan minnas den nya tjejen
Som gick fram till mig
Och drog i mitt hår
Jag kan minnas ensamheten
I matkön
Och matvaktens dömmande blick
Jag kan minnas när jag blev mulad
Av två äldre killar
På skolgården
Jag kan minnas att mina klasskamrater
Tittade på och hejade
Jag kan minnas snön
Som smälte under mina kläder
Och allt jag undertryckte
Jag kan minnas när jag
Och en annan som var utanför
Byggde en labyrint i sanden
Jag kan minnas doften i gympasalen
Och rädslan för läraren
Och alla andra
Jag kan minnas att det som hände
Inte var mitt fel
Och kanske inte deras heller

I en dunge utanför Tranås dricker man sprit
Det gör man även i Malmberget och i Sankt Olof
Det finns så mycket man vill glömma
Så mycket man måste skölja ner
För livet är ett helvete
Om man låter det vara det

Vi äter fläsket när vi håller på att dö
Vi äter fläsket vid dignande bord
Vi äter fläsket i New York
Och på flyget när vi just gått ombord

Vi äter fläsket klädda i kostym
Vi äter fläsket nakna efter sex
Vi äter fläsket på väg till jobbet
Och när vi har oidipuskomplex

Vi äter fläsket efter yogan
Vi äter fläsket nere på knä
Vi äter fläsket framför tv:n
Och till en flaska Beaujolais

Vi äter fläsket mitt i parken
Vi äter fläsket i Bangkok
Vi äter fläsket i vårt samvete
Och fläsket till hård rock

Vi äter fläsket när vi dansar
Vi äter fläsket i Helsingfors
Vi äter fläsket mitt i livet
Och hängande på kors

Människorna vet inte
Därför att de inte vet
Därför ingen talat om det för dom,
Därför att de tror de är förmer,
Eller åtminstone unika
Eller annorlunda
Men från morgon till kväll
Är de samma gamla idioter

Dagarna går
Det blir varmare
Men ibland kallare
Igår klagade min kollega
På frost
Men dagarna går
Och det blir varmare
Snart,
Snart så blir det varmare
Men ibland kallare
Det är ingen rak linje,
Det är bara
Det ena eller det andra
Men jag vill bara slippa känna
Den där tomheten
Men dagarna går
Det blir väl lite varmare
Men kallare ibland

Dagarna går
Jag våndas
Medan det ljusnar
För en stund
Trodde jag saker
Och nu lever jag
I framtiden
Som uteblev
Jag saknar något
Som aldrig fanns
Men dagarna går
Jag köper blomkål,
Jag köper rödbetor
Jag sitter och stirrar
Mot en plats
På gården
Som var vår
För en stund
Och jag tänker
På besken du drack
Klockan 6 på morgonen
Jag älskade dig för det
För att du i det där onda
Så levde du fan
Som en underskön
Shane McGowan
Men dagarna går
Och bandagerar mig
För mina sår
Som säkert
Fanns där förut
Jag var inte perfekt
Men jag var perfekt
För dig
För några veckor
Nu har jag tvättat allt
Och dagarna går
Dagarna går