Kategori: Okategoriserade

Jag vill vila i rummet,
I tiden, det nattliga skummet
Känna hur blodet är i ebb-läge
Och kroppen får ro i ett stilla känsloläge
Jag vill känna mig hel
Hel som människa i varje del
Jag tror det finns en ton
Som smeker min kropp till erektion
Jag tror det bildas musik
Mellan cellerna i huden med andens akustik
Jag tror på det goda i livet
För tron på det onda är så uppgivet
Det finns natt och dag
Och ögonblickens swishande korsdrag
Der finns liv och ickeliv
Men att ge upp är inget alternativ
Låt det heta blodet vila
I sanden där vågorna fått riva

Det här med meningen
Att fylla sitt liv med mening
För mig är det ett socialt projekt
Något vi arbetar med tillsammans
Ensamhet och alienation
Är farliga fiender
För mörkret
Har sin egen agenda

”Vad är det vi har, du?
Det här tunna, nästan genomskinliga, vackra
Och så det här onda och lea
Men vi måste igenom det
Vissa dör ofödda
Och andra av en överdos i ensamhet
Andra dansar genom livet
Med hög hatt och en feta cigarr
Det är så jävla olika
Men vi är värda att hyllas för den luft vi vågar dra in
Och för vårt mod att leva från födsel till död,
Ja, jag super och knullar
Och jävlas med idioter,
Det är min stil”
Joan Crawford satt plötsligt bredvid mig på Nyhavn
Där jag satt på en barstol vid fönstret
Och studerade romerna och duvorna
Hon tittade också rakt ut
”Köp en grogg till mig,
Så kan vi sitta här å glo på torget en stund
Tillsammans”

Jag har den här tomheten,
Ensamheten och hopplöshet
Det har jag alltid
Detta fyller mig
Men så har jag kärleken
Någonstans där i ryggmärgens slut
Eller förlorad i magtrakten
Den finns där
Kärleken till livet
Och till vissa människor
Och det känns så starkt
Genom det ogenomträngliga
Hela tiden detta hjärta
Som slår för någon eller något annat

Från Möllevångstorget hördes nedplockningen
Och måsarnas hopfulla skri
Det var kanske en vanlig dag för de flesta
Men för Bo-Erik var det något annat
Han stod i köket och åt rödbetskivor
Med en gaffel direkt från glasburken
Han hade ätit pyttipanna
Men nu okynnesåt han
Medan han lyssnade på omvärldens ljud
Ibland är Malmö en jävla bullrig stad
Och Bo-Erik pratade med sig själv
För att överrösta denna ljudliga omvärld
”Jag vill att allting skall vara bra,
Inget skall vara dåligt,
Människor skall ha någonstans att bo
Och mat som mättar”
Men rödbetorna gled nerför hans strupe
Ner i något som kändes som ett tomrum
Han tänkte på Justina som brukade hänga vid Sibylla
Var är hon nu
Var fan är hon nu?

Jag har köpt fänkål
Jag har köpt lax
Blannevann och alkohol
Och en box från Stax
I can’t turn you lose
Och ett bloss Gauloise
I ett tjockt stekos
Beläst arbetarklass
Det är vad jag är
Det är vad jag lär
Dumbrud in spe
Skit i att bli kär
Men rufsa mitt hår
Så ler jag som en gud
Eller som ett nyvaknat får
I nyknullad gåshud

Det finns ingen medkänsla längre
Alla ni arbetarklassare som blivit medelklassare
Vet ni inte längre var ni kommer ifrån?
Ni kommer fan från damm, skit och svett
Men en brinnande medkännande folkrörelse
Hjälpte er upp och fram
Socialdemokrater, kommunister och syndikalister
Med fanor och knytnävar
De gav sina liv för att förändra världen
Och göra det bättre för den lille förslavade mannen
Och den maktlösa kvinnan
Nu handlar det mest om räntan på bolån,
Och vilken vego-restaurang som är hippast
På TripAdvisor
Fan ta er, fan ta er, fan ta er

Det blåser på Falsterbogatan
Gula löv singlar mot marken
Mellan två bilar
Har någon spänt upp delar av en pressening
Som ett tak
Därunder syns en skitig madrass
Någon ligger där
Och skorna som är extra fodrade
Med plastpåsar
Det är en Ford och en Nissan
Bilarna alltså

Livet krossar en då och då
Hur gör man för att samla ihop
Alla bitar och allt splitter
Hur orkar man?
Och smärtan man bär efteråt
Var gör man av den?
Det kan ske så plötsligt
Som ett oväntat regn
Så sitter man där med ångesten
Draperad som bly
Runt hela skelettet
Och ett hål i hjärtat
Livet krossar en då och då
Och det är ingen liten sak
Bottenlös sorg eller apati
Hur torkar man tårarna
När man inte ens kommer upp ur vaken?
Det är då man behöver en hand
Eller ett ord som värmer
Någonstans därinne finns något
Som vill överleva och som vet
Att livet krossar en då och då

Fönstret
Utanför det är det volymer
Av mörker
Allt lagras därute
Skam, sorg, desperation
Jag kan se var det börjar
Men aldrig var det slutar
Mörkret är med mig
Men jag håller det stången
Med fönster, dörrar,
Death metal och Steve Reich
Volymer hålls stångna
Som en skadeskjuten isbjörn
Med blodvittring
En dag väller det in
Det är så för oss alla
En dag är mörkret över oss