Kategori: Okategoriserade

Ensamhetens vilopuls
Är tankarna om morgnarna
Om man skall bajsa med öppen
Eller stängd dörr
Eller om man skall dricka kaffe
I redan använd kopp
Eller i nyduschat glad
Om man skall bläddra i Folkviljan
Eller slösurfa på pornhub
Medan kaffevattben kokar upp

Ensamhetens vilopuls
Är disken som alltid tycks vara där
Men bara luktar illa ibland
Gamla bönor möglar så kvickt
Eller lappen med planer
Som hänger under en magnet på kylen
Det står så bra grejer
Och på pappret jag använt
Bildar rödvinsgöfläckarna mönster
Som påminner om ett Rorschachtest

Ensamhetens vilopuls
Är tankarna på på att jag är repulsiv
Eller åtminstone för krånglig
För min närmsta omvärld
Och tankarna på om jag
Egentligen har någon omvärld
Att oroa mig över
Blir jag mer attraktiv
Om jag rakar av mig håret
Eller låter skägget växa?

Ensamhetens vilopuls
Är att äta ett äpple
Medan ett citat från Camus
Fyller ens tomma själ
”Att inte ha blivit älskad är otur
Att inte kunna älska – det är olycka”
Och det enda som blir kvar
Är en liten skrabba
Och så detta liv som måste levas

Du tror du är fri från ungdomens svärta
Men även långt över medelåldern är nätterna mörka
Du tror kanske att längtan efter kärleken skall tona ut
Men när du sitter där på natten med ditt glas spricker hjärtat i fogarna
Du trodde de där fladdrande gestalterna i drömmarna var teenage angst
Men snarare är livet en enda lång pubertal process

Det är lördag
Och klockan är fem i åtta
Några grå människor
Som är som skuggor
Av våra gemensamma tankar
Alla vill vi rädda världen,
Hjälpa varenda stackare,
Hindra det onda från att hända
Men nu står vi här
För att handla
Mjölk, frukostbullar
Och något gottigt
För vi är rädda
Så inihelvete rädda
För domedagen
Så det får nog bli blåbär
Till filmjölken

Tiden vid vattnet
Krusningarna
Omvärlden
Sanden vid vattenbrynet
Läser av
Hur stora skador
Världen får

Så minns skratten,
Vänskapen,
De ömsinta ögonblicken,
Ditt barns hjärtas slag,
Andetagen vid havet,
Kärlekar,
Orgasmer,
Smörstekta kantareller,
Och doften av nyklippt gräs
Det vi har gemensamt
Som vi högaktar
Och älskar
Innan du startar ett krig,
Eller dödar en annan människa

Hennes ögon brann,
Det kunde varenda jävel
I Malmö se
Annars var det inte mycket med henne
Hon satt på trottoaren
Sidan om en brinnande kommunal papperskorg
Gnistor och rök seglade upp i luften
Det luktade bränd metall
Och smältande plast
Joan Crawford hade inte tänt på
Det hade hon inte
Va fan! Seriöst mannen?
Hon skulle snart tända av
Hon skulle väl fan inte tända på
Någon jävla papperskorg
Det är det barn som gör
Hon skulle sparkat ner den
Det hade hon kunnat göra
Hennes stil var mer korta processor
Så många korta processor hon upplevt
Hon tog upp en cigg
Tittade på den
”Din lille jävel”
Sa hon och skrattade hysteriskt
Och spottade på Almtorget

Jag satte mig ner vid bordet
Skar en bit ost,
Bredde senap på
Såsom man gör när man vill ha ro

Jag letade upp en spellista
Som hette ”terpentine”
För det är det man får
När det jävla vattnet har tagit slut

Så satt jag där och tuggade
Och blundade hårt
Fastän tårarna rann
Man ser det onda fastän man är blind

Den söt-starka skånska senapen
Och de salta tårarna
På en billig skitost
Medan bluesen svävar runt

Det här är livet idag Sebastian
Imorgon ser det annorlunda ut
Samma jävla skitost
Men tårarna har runnit ut

De där orden du sa
De mal där inne
Som en gammal mölla
Vars kvarn
Dras runt
Av plötsliga kastvindar

Ensamhetens vilopuls
Är tankarna om morgnarna
Om man skall bajsa
Med öppen eller stängd dörr
Eller om man skall dricka kaffe
I redan använd kopp
Eller i nydiskat glas
Om man skall bläddra i Folkviljan
Eller slösurfa på pornhub
Medan kaffevattnet kokar upp

Ensamhetens vilopuls
Är disken som alltid tycks vara där
Men bara luktar illa ibland
Gamla bönor möglar så kvickt
Eller lappen med planer
Som hänger under en magnet på kylen
Det står så bra grejer
Och på pappret jag använt
Bildar rödvinsfläckarna mönster
Som påminner om ett Rorschachtest

Ensamhetens vilopuls
Är tankarna på att jag är repulsiv
Eller åtminstone för krånglig
För min närmsta omvärld
Och tankarna på om jag
Egentligen har någon omvärld
Att oroa mig över överhuvudtaget
Blir jag mer attraktiv
Om jag rakar av mig håret
Eller låter skägget växa?

Ensamhetens vilopuls
Är att äta ett äpple
Medan ett citat från Camus
Fyller ens tomma själ
”Att inte ha blivit älskad är otur
Att inte kunna älska – det är olycka”
Och det enda som blir kvar
Är en liten skrabba
Och så detta liv som måste levas
För inte ger man upp

Jag fann henne i vårsolen framför Asien Trading
Hon satt där med ungdomarna,
Kidsen, Möllanfolket

Men hon drack inte öl,
Kombucha eller thé
Hon rullade cigg
”Satan så gott”

Hon gjorde rökringar
Och sjöng en gammal låt
Av Moderat Likvidation
Som heter Enola Gay

Hon sket väl i de andra
Men ändå skönt att deka loss
I sällskap
Och värmas upp

Hon behövde den där solen
Så in i helvete
”Var fan var du?
När jag behövde dig innan?”

Jag tittade mot hennes håll
När jag gick förbi
På väg hemåt,
På väg in i skuggorna

Jag visste att Joan Crawford levde
Och att hon rökte rökringar
Och gnolade på en låt
Det var allt jag behövde veta