Kategori: Okategoriserade

Det komiska geniet
Satt ensam i mörkret
Och skrattade hest
Nästan som en grävling

Fuck puberteten
Fuck puberteten och efterbörden
Fuck all den där smegman som vuxenvärlden kastade i mitt ansikte
Fuck hela jävla världen
Fuck att behöva vara rädd
Fuck att ligga och runka
Fuck att ligga och runka och inte veta vad man man skall runka till
Fuck blygseln och gabardinbyxorna
Fuck för helvete Alistair MacLean
Fuck that motherf×××er
För nu i helvete är det John Steinbeck som gäller
Det har myndigheterna bestämt
Eller könshåret
Fuck Gustaf Fröding
Fuck him Fuck him Fuck him
Fuck him for making me human

Gatan,
Ja, ni vet, de här tegelklädda väggarna,
Och fyravåningsraderna med fönster
Längre fram ligger en liten park,
En lyxkrog och ett hippie-kafé
Det befinner sig andra människor på gatan
Både framför och bakom mig
Jag har bott här i nästan tjugofem år
Men den starkaste känslan där på gatan
Är den ensammes

Vi står som irrbloss vid grusplanens sida
Det är rast och lärandet byts mot det djuriskt oblida
Tanken är väl att vi skall lära oss något om livet
Det är en intrikat konstruktion men väl ändå inte motivet?
Att pojkar skall lära sig hierarkisk tänkande
Genom råa ord och gruppmentalitetens kränkande
Var för inihelvete inte sådär vek och svag
Lär dig torka dina tårar när vi väljer lag
För alla vet vi på något underförstått sätt
Att detta inte handlar om fotboll utan om mobbning rätt och slätt

Jag inte bara känner saknad,
Jag ser den
Jag ser den i andras ögon,
I blänket från mina egna tårar,
Och på platser jag känner väl
Det finns alltid skärvor
Från något som inte är helt längre
Världen är full av ofullständighet
Och vi använder livet
För att söka efter de där skärvorna,
Den där saknade helheten
Jag vet inte om det gör oss helare,
Men det för oss samman,
Oss halvmänniskor

Jag minns en bussresa till jobbet 2014
Lizzy satt näst längst bak
Hon skulle städa på DHL
Men nu sov hon med ett fräsande läte
Så att några hårstrån dansade under sjaletten
Framför henne satt Massoud,
Ja, Masse kallad
Han läste Metro
Och drack latte
Och tänkte på Jojje
Jojje var produktionschefen
Och en jävla röv
Till höger om Masse
Satt Carina och Niut
De satt med lätt nedböjda huvuden
Och pratade om kärlek,
Eller det kan ha varit motsatsen
Niut målade förstrött läpparna
Framför dem satt Lage
Han hade redan blåställ på sig
I knät låg en tygpåse med matlåda
Han körde skurmaskin för Samhall
Bredvid Lage stod ett wellpappinslaget långt paket
Ina och Benno satt framför
De jobbade bägge på tippen
Men satt tysta och stirrade ut genom fönstren
När vi kom ut på Lundavägen
På andra sidan gången om Ina
Satt lupp-mannen
Han hade så dålig syn
Att han läste på mobilen med lupp
Han läste intensivt
Men ibland slog tröttheten till
Då dinglade luppen runt halsen
Och man hörde ett dovt snarkande
Angela satt framför
Och skalade en apelsin
Samtidigt som hon höll mobilen
Mellan axeln och hakan
Och försökte förklara för sin man
Att han kunde köpa bra lammfärs på Bulltofta kött
Men han verkade inte veta var det låg
Så hon sade att då fick hon själv fixa det
”Som alltid”, väste hon
Men då var samtalet redan avslutat
Längst fram satt Blanka,
Som alltid doftade cigarettrök
Och Vicks blå
Jag brukade försöka sätta mig bredvid henne
För hon var tyst
Och log mot mig trösterikt
När jag steg av på min hållplats
Hamncentrum
Någon slår med handen mot sidan av dörren
Och fräser irriterar
Till chauffören
”Jaha, då var vi sena igen!
Och du lyssnar på någon jävla juggedisco.”

Doften av äpplen
Och olja och bensin,
Folkasnurran,
Ljudet av den träklädda garageporten
Gårdens asfalt, den vita singeln
Mina vita gymnastikskor
Med en röd rand ovan sulan
En annan värld än hemma
Min mormor bor här
Och det är hennes garage
Jag kunde stå kvar där
I dofterna
Därför att de luktade annorlunda
Än mitt liv
Det fanns också en ordning
Och ett annat tankesätt
Värderingar i sig doftar inte
Men äppeldoften
Berättar för mig om min morfar
Och att han lämnade min mormor,
Den berättar också om huvudvärk,
Den där migränen,
Och så berättar den om rosa hus,
Per Albin-linjen,
Kiviks Marknad och musteriet,
Den berättar om familjer,
Om de där olika värderingarna,
Om pooler, svängdörrar
Och saker som inte får yppas
Jag behöver bara öppna den där garageporten
Så slår dofterna emot mig

Vi vet inte vad livet är
Eller vad livet vill oss
Det vi vet
Är att vi är här
Och att vi andas
Och kommunicerar
Och att livet känns bättre
När vi samarbetar
Eller jobbar mot samma mål
Vi är ju som myror
I en myrstack
Vi är vare sig mer
Eller mindre
Ändå kan lyckan inom oss
Kännas så stor
När vi får en medmänniska
Att le bara lite grann

Jag dricker ett glas öl eller bajsar med samma beslutsamhet
Men såret jag har vid hjärttrakten låter jag aldrig läka ihop

Ja, livet,
Det är förödande
Förblödande,
Förbrödrande,
Blodsbrödrande,
Livet
Vi är samma blod,
Andas samma jävla luft
Alla är vi döende
Sedan födseln
Men däremellan kommer
Förbrödrandet,
Blodsbrödrandet
Livsgnistan,
Den glödande,
Gnistrande
Livsviljan,
Ljuset,
Viljan,
Lusten,
Festen
Den förödande festen
Ja, ni vet så väl resten
Ja, livet,
Det är förödande,
Förblödande,
Förbrödrande,
Blodsbrödrande

Dödande