Kategori: Okategoriserade

I bokhylla har Bo-Erik
Sin GW-samling
Det är deckare,
Två muggar
Och en glastavla
Med GW:s autograf
Glastavlan ligger ner
Det är inte så att han skämms över GW
Men han vill inte skylta med det där
Han gillar GW
Han gillar grymtningarna
Och hans andning
Men han avgudar honom inte
Det finns nått verkligt över GW
Det gillar han

Kaffet har en bismak av järn
Ägget är ganska stort
Över medel uppskattar jag
Lite lätt knottrig och oregelbunden
På långsidorna
Kokt i sju minuter
Det är inte helt lätt att komma igenom skalet
Med skeden
Tyvärr trycker skeden in
Ett par små skalbitar
I den mjuka äggkroppen
Men så lite skal
Knastrar bara lite
Toppen av ägget håller jag nu i vänsterhanden
Bara ytterst lite gula kom med
Men det gör inget
Det blir bra ändå
Jag öppnar kaviartuben
Trycker ut lite kaviar
Och för tuben direkt mot munnen
Jag gör så ibland
I en slags honnör åt ensamlevandet
Men det är salt och gott
Tar bort kaffets bismak av järn
Jag tittar ut över gården
Och det är grått och blött
Men inuti mig är jag förvissad
Om bättre tider
Bara jag får äta mitt ägg
Under tystnad

Jag vet inte vad jag bygger
Eller vad jag river
Men det som står kvar är jag

När man är man
Men inte manlig
Utan bara vänlig
Då är det svårt
Att vara attraktiv

När man är man
Men inte maskulin
Utan bara dumsnäll
Då är det svårt
Att vara attraktiv

När man är man
Och träffar en kvinna
Som vill ha jämlikhet
Men inte allt på en gång
Då är man inte attraktiv

När man är man
Som bara har mjuka krafter
Och en feminin sensibilitet
Då är det någon annans liv
Att vara attraktiv

Jag går förbi det nästan varje dag
Huset
Jag känner teglet och den gamla järnporten
Den gnisslar
Det gjorde den inte förr
Men då var den grön
Nu är den svart
Svart som tjära
Och det ser välvårdat ut inne på gården
Som om huset har bättre ägare
Eller kanske mer engagerade hyresgäster
Eller så har det blivit bostadsrätter
Men porten gnisslar
Och det gör mina minnen också
Mycket krossade tomater, buljong
Ostämd gitarr och tidvis sång
Jag tänker i dofter
Känner det sotiga oset av bränd kyckling
Och brända brev
Killen ovanför som alltid hade sex
Och vi som försökte
Fast kanske mest jag
För du tyckte jag kvävde dig
Inte när jag låg ovanpå
Utan när jag pratade
Doften av svettiga lakan
Och din jävla nagellack
Och din min
När du smällde igen porten
Huset
Jag går förbi det nästan varje dag

Du frågade mig en gång
Om jag är katt- eller hundmänniska
Men jag lär ut
Den frusna skrubbans katekes

Åren går
Ständigt nya känslor,
Nya sår
Men tiden är ingen fiende
Den är livet
Och du är modet
Som störtar genom universum
Som en meteor

Jag beskär mig hårt
Innan jag går ut
Jag är ömklig
Och bakfull,
Och längtar efter
Andra toner

Jag tittar på den dåliga snön,
De skitiga husen,
Den löjliga graffitin,
De töntiga människorna
Som är på väg till Coop

Va, fan, liksom
Coop!
Coop är ju butikernas svar på
Socialdemokratin
Samma jävla väg rätt in i Cashen

Men jag glömmer,
Och går vidare,
Det är nog mänskligt,
Kanske mänskligast
Att glömma defekterna

Jag försöker omfamna
Det gråa,
De krackelerande kanterna
Jag kommer hem
Ännu hårdare beskuren
Och med murbruk i hatten

Jimmy heter järven som bor vid rondellen
Han har byggt ett litet bo under en bänk
Dör ligger han och röker kött och dricker besk
Ja, en jäkla hipsterjärv
Men han betalar inte skatt
Nä, nä
Han är bitter på samhället,
På hur jävla illa det är där ute på gatorna
Sånt armod och sådan hunger
Det räcker inte med skatt
När man inte har ett hjärta
Men Jimmy har ett hjärta
Även om det är mörbultat
Han klättrar upp på bänken
Och fiskar fram ett paket Level red ur pälsen
Första blossat är fortfarande gott,
Det smakar liv på nått sätt
Det rökta köttet börjar bli klart
Känner han på lukten
Ännu en knarklangare med fin arom
”Fy fitta”, säger han,
”Livet är en fest”
Han säger så där varje dag
För att besvärja livets bojor

Stop it pistolman,
Stop it
Stoppa kulorna
Som regnar
Likt kinesiska
Terrakottaarméer
Över nyanlagda betongakvedukter
Stop it,
Like you mean it,
Stop it