Kategori: Okategoriserade

Jag försöker förändra mitt liv
Varje dag varje timma
Men rädslorna är mitt bergsmassiv
Min sherpa är död och det är dimma
Däruppe så kommer det att klarna
Hjärtat kommer att tina
Och känslorna de är medfarna
Jag måste kämpa så ända in i Kina

Lev lilla livet
Lev det som du äter en burgundisk köttgryta med levande ljus en blåsig höskväll
Lev lilla livet
Tänk stora tankar
Och vårda din tid
För lilla livet
Kanske inte kommer tillbaka

En gång på Varbergsplan
Var jag hel
Åkte rutschkana
Och red på trädjur
Ja, jag var väl full
Och så gammal
Att jag tycker man bara kan leka på natten
Lekplatsen var full av vattenpölar
Från dagens regn
Men nu gnistrade gatlyktorna
I spegelblankt vatten
Så enkelt livet var
Sand, skratt i gungorna
Nattluft i lungorna
Ångande andedräkt
För bästa effekt
Jag är med till 110 %
Men minns idag bara några ynka procent
Men allt var så viktigt
Så fakking jävla härligt
Gungade man tillräckligt högt
Kunde man se Wienerwald
Och några kebabställen
Jag försökte spotta
Till Möllevångstorget
Men fick loskan i knäet
Och skrattade
För den landade mitt i grenen
Jag var ensam i natten
Jag ägde Möllevången
Och jag sjöng ”Garbageman”
Av the Cramps
När första sopbilen kom kl 05.30
Ena sopgubben blängde
Men den andre vinkade
Precis när jag var uppe i ett torn
Och lekte brandman
Eller Starsky & Hutch
En gång på Varbergsplan

Jag satt på en krog
Och försökte dela mina känslor
Med omgivningen
Men mina känslor var tunga
Och jag tappade dem
Ner i omgivningens ölglas
Så att skummet skvätte
Jag bad alla om ursäkt
Men raseriet skummade
Och fyllorna pausades
Det blev tyst
Så tyst
Tills en vänlig servitris ropade
”Sebastians känslor
Innehåller 42 % alkohol!”
Då blev det hygge
Och omgivningen uppskattade mina känslor
Och så ock min oro
Omgivningen tog mig i famn
Som ett bortsprunget barn

Livet vid gatan i stan
Du vaknar av solen
Dricker ditt kaffe
Joggar din mil
Svettar ditt salt
Duschar din dusch
Pissar ditt piss
Äter dina ägg
Öppnar ditt fönster
Och känner en doft
Av varmt matskräp,
Solvarm asfalt,
Och grannens scones
Du fiser i fiss moll
Och tänker på stekjärnet
Som måste rengöras
Det är liksom det enkla,
Det enda du orkar
För jorden kan inte räddas
Även om du slutat flyga
Och äter mindre kött
Så är du för liten
Och för jävla rädd
För allt det onda
Och all din ensamhet
Ensamheten mitt i ditt liv
Vid gatan i stan
Du somnar i mörkret
Tandborstad och trasig
Som en nedfallen tråd
Från Sydkrafts tid
Du drömmer dina drömmar
Och pillar din pung
Och vaknar av värme
Och sirenernas sång
Så är det bildruta
Efter bildruta
Efter bildruta

Från uteserveringens bord
Ser jag duvor, måsar,
Elscootrar, lådcyklar,
Envisa jävla joggare,
Och människor med hemsökta ansikten
Från ett fönster hörs Avicii
Från ett annat Dead Kennedys
Och så hörs fotbollsfansens sång
Det doftar lätt av vår
Och av gårdagens ölskvättar
Och så oset av halvfabrikatsburgare
Och oset av rosenvatten,
Kåthet och förhoppningar
Bladen håller på att slå ut
Borta invid hundrastgården
Står några tiggerskor
Jag känner igen från ingångarna
Till kvarterens ICA-affärer
Och från serveringen bredvid
Hörs hårda ord
Mot en alltför ihärdig Faktum-försäljare
Samhällets olycksbarn
Ses som irritationsmoment
För vi alla vill ju må bra
Och slippa bli påminda
Om livets svårigheter
Och orättvisor
Vi vill ha öl och jäger
Och solbrillor
Och en löpande nota
Vi vill heja på stammisarna
Och flörta med de unga söta servitriserna
Och så snacka boll,
Gräs skall det vara
Och inga jävla statyer på sell-outs
Men ett monument till
Rosenberg och Bosse Larsson
Klockan är bara ett par timmar in på eftermiddagen
Ändå vinglar det till därborta
Jaja, solen skiner
Och imorgon håller vardagen
Ett fast grepp om våra kroppar

Jag går på sista bussen
De överblivnas rullande arkiv
Vi har i alla fall mörkret
Som fladdrar förbi
Medan vi sitter å huttrar
Och fantiserar om gemenskap
Och mänsklig värme
”Detta är bussens ändhållplats”

Vatten
I ett stort glas
Och en bönröra i tallriken

Tomhet
I mitt hjärta
Men magen fylls sakta på

Tiden
Är densamma
Som kommer igen och igen

Leken
Betydelsen
En psykisk rysk roulette

När Möllan var som fetast
Fanns inga uteserveringar
Det fanns bara människor
Som ville saker
Kanske bara slacka
Men också skapa ur ingenting
Då fanns det den möjligheten
Över en 19-kronors öl på Marmaris
Eller inne vid disken på Metro
Vi hade kanske inte en plan
Som vi försökte följa
Mgm var nog att här var billigt att bo
Och att det fanns så få studenter
Här fanns verkligheten
På ett helt annat sätt än i Lund
Och, visst, människor dukade under
Men människor grönskade också
Simrishamnsgatan beskrevs vid denna tid
Som Sveriges farligaste gata
Men vi överlevde att berätta
Om friheten
Och kantigheten
Och konstnärligheten
Och den desperata ärligheten
Som bebodde
Möllevångens gator
Av tegel och utspädd öl
Är vi byggda
Men GAFFA-klubben på Golden
Skulle aldrig kunnat skapas någon annanstans
Nu flyttar här mest hit jobbar-lajvare
I rutiga skjortor,
Hängslen
Och små hattar
Men de har inga problem när priserna nu skenar
De ser klirret i kassan i slutet av regnbågen

När de mörka molnen
Börjar fälla sina droppar
Känner vi lättnad då?
Tror vi på ljusare dagar?