Min insida är det lilla barnets hud
Hela mitt nervsystem är en fontanell
Där ömtåligheten är enorm
Men cellerna är fortfarande
I uppbyggnadsfas
Och mitt inre liv kan föras
På slak lina ovanför
Ett kristallikt organiskt skyddsnät
24/3 2018
Författare: onkelzeb
Be-Bop-A-Lula
Det regnar över Ellstorp
För tredje dygnet
Från högtalarna hörs Gene Vincent
I en noppig gammal fåtölj
Sitter Bo-Erik
Och dricker kaffe
Ur en mugg med Nixon på
På bordet står två snapsglas
Och en stor glasaskopp
Ellstorps-Elvis är på dass
Men Bo-Erik sitter mitt i Be-Bop-A-Lula
Och begrundar sin väns liv
Då han hör toaletten spola
Det är inte många ljud
Som är hemliga
I en liten etta
Tänker han
Och sätter ner muggen
Då She She Little Sheila går igång
Och Elvis, som han kallar honom
Sätter sig på pinnstolen
På andra sidan bordet
Och säger
Att han pissat blod
Rädslan hos en annan människa
Man böjs av vinden
Putsas av sanden
Och de hårda regnen
Men krossa kärnan
Klarar bara rädslan
Hos en annan människa
Historien
Historien som berättats
Låg kvar på bordet
När gästerna gått
Den låg mellan två skålar
Halvätna pizzasallader
Och lite spilld öl
Den hade mer att berätta
Men alla gick
Alla var väl lätt berusade
Men är det inte då man är mottaglig?
För en punchline
Eller en sensmoral
Eller ett tårfyllt slut
Nu låg historien
Otillfreds med just denna tillvaro
Att bli övergiven,
Lämnad
Efter några öl
Som en misslyckad tinder-date
En ratad historia
Utan någon framtid
Den arga lappen
Det satt en lapp i trapphuset vid postboxarna. Den arga lappen. Det stod att ”slänger ni gratistidningar i min låda en gång till kommer jag se till att ni får sparken era jävla idioter”. En liten bit under hade någon svarat med röd tusch: ”Jag har mindervärdeskomplex, ångest och artros i knäna. Vill du att jag skall dö?” I hörnet hade någon ritat en fågel som saknade en vinge.
Livet
Livet, det finns där,
Även om du inte tänker på det
Som en skugga
Som följer dig
Överallt
Även när du förtvivlar
Blåser livsluften
In i dina lungor
Som vilken dag som helst
Deltablues
Det finns blod, och så finns det vatten
Så finns det vin, och vin som rinner i blodet
Som bildar deltan där bluesartister växer upp
Medan hjärtat oförtrutet pumpar på
Som Art Blakey i en förlorad värld
Av brustna löften och opålitlighet
Testar om uppkopplingen fungerar.
Din jävla lyriker på Simrishamnsgatan
För några år sedan började jag publicera dikter på Facebook. De blev fler, och efter tid skapade jag sidan Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan, som också är denna bloggs titel.
Jag skriver lite olika texter här. De flesta kan väl kallas dikter. Även de som inte känns så.
Jag skriver därför att jag har ett behov. Förr skrev jag mest längre texter, såsom försök till romaner, noveller och liknande.
För mig finns det ett terapeutiskt inslag i att sätta ord på tankar och känslor.
Därför har mycket av det jag skriver här beröringspunkter med mitt verkliga liv. Men ingenting jag skriver är helt självbiografiskt.
Jag skriver om känslor jag haft: känslor som kan placeras på ett särskilt ställe, eller en speciell tid, eller är knutna till en specifik person.
Jag skriver om känslor jag har.
Och jag skriver om känslor jag längtar efter.
Jag skiver också om parallella verkligheter, och en del annat.
Jag skriver om sådant jag bryr mig om.
Det dyker upp figurer i texterna som kan vara hämtade från filmens värld, eller har hämtat inspiration från en verklig person, eller helt enkelt bara är påhittade.
En del av dessa figurer är återkommande. Ibland för att hjälpa de där parallella verkligheterna på traven.
Ibland bara för att det roar mig.
Jag skriver om platserna som fanns under min uppväxt, och jag skriver om min närmiljö här i Malmö.
Jag har ingen strävan efter att göra den här sidan populär, men hoppas någon då och då hittar något som känns igen, eller får den egna känslomässiga världen att vibrera på ett viss sätt.
Hittar ni något ni gillar en dag går det bra att dela med dina egna vänner då sidan är offentlig.
Tack.
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 