Bolero

I den där natten hörde jag Ravels ”Bolero”
Sedan rökte jag utanför Tempo
Och spottade tufft
Och längtade bort
Från allt det där
Som man måste
Om man vill lära känna någon
Eller få ta på någon
Så jag dansade ömfotingarnas balett
Hemåt i soluppgången
Ingen fanns där
Och för ingen fanns jag
För evigt
I en glissandoton

Bo-Eriks kamp

I en låda i en källare
Låg berättelsen om Bo-Eriks kamp
Mot sina rädslor och för livet

Han bodde på en Malmögata
Där det fanns ett gammalt ölkafé
Som han hörde på från balkongen

Han jobbade på tryckeriet
Som serviceman och hade ofta
Olja i det stripiga håret

På helgerna gick han med sin mor
I sjukhusparken runtom S:t Lars
Medan hon sjöng några skillingtryck

Ibland log han mot charkbiträdet
När han handlade mat på väg hem
Han tyckte hon var fin och vänlig

På torsdagar skrev han insändare
Till stadens tidningsredaktioner
Om vikten att värna de svaga

Det sprids en värme i källaren
Som alltid varit så kylslagen
Och mörkret känns inte lika mörkt

Bakom stängda ögonlock

Jag lärde mig att inget säga,
Inget känna och inte synas
Så var min vardag
Därför minns jag så lite
Och kan så lite komma ihåg
Men jag minns hur jag böjdes
Tills jag nästan gick av
Och i trettiofem år
Har jag försökt resa mig
Men Jagets ryggrad
Är förlamad
Men bakom stängda ögonlock
Dansar jag
Och sjunger
Och gör vad fan
Som faller mig in

Ändå undrar jag ibland

Inne på 27:an stod en jukebox
Som sprakade och lät rätt illa
Ändå undrar jag ibland var den blev av

På Mascot satt den elektriske mannen och vilade
Och var egentligen rätt obehaglig
Ändå undrar jag ibland var han blev av

Vägen till Rödluvan gick genom mörka prång
Som luktade unket av urin
Ändå undrar jag ibland var den blev av

I kön till KB stod alla sliriga på billigt rödvin
De flesta knuffades och var oförskämda
Ändå undrar jag ibland var de blev av

Ägaren på Golden stod oftast och kollade tjejer
När han inte sålde sprit efter stängningsdags
Ändå undrar jag ibland var han blev av

Vi hånglade en sista gång på Mascot
Läpparna smakade rödvin och uppgivenhet
Ändå undrar jag ibland var du blev av

Bubbla

Utomjordiska legeringar
Har använts
För att skapa den bubbla
Som långsamt navigerar
Genom min kropp

I denna bubbla
Sitter tvehövdade professorer
Sida vid med
Kvicksilverlika maneter
Från ett annat universum

Mitt blod studeras
Och analyseras
Och döms bort som gott
Men otjänligt
För andra människor

En svävande liten blå maskliknande
Doktorand
Från en kvasar
Långt härifrån
Opponerade sig högljutt

”Det finns något häri
Som minner om porlande bäckar
Och ren och spirande kärlek”
Hörde jag som en röst
Igenom min kropp

Sedan seglade en liten såpbubbla
Upp ur min mun
Och ut genom fönstret
Kvar fanns bara ett regnbågsfärgat damm
Och mitt dna