För ett ögonblick
Värmer ett andetag från förr
Min hals
7:e augusti 2017
Författare: onkelzeb
Hos mig
Det finns inget riktigt lugn eller områden utan rörelse
Ej heller finns fasta punkter eller förankringsplatser
Det finns ingen början och inget slut
Det finns inget att ta sig igenom och inget att upptäcka
Inga koder att avkoda, inga sanningar att släppa fria
Det som finns är ett svagt brus och en flämtande ljuskälla och ostrukturerade impulser, känslor och tankar
Och vetskapen om att om det finns ett Jag så finns det här
Hos mig
Och ingenting är
Det enda som skiljer oss åt är döden
Då ses vi inte mer
Då är vi inte fulla längre,
Och lovar varandra att det ordnar sig
Det gör det
Vi dör
Och det är allt
Där fick ni med era jävla
Storståtliga planer
På självförverkligande
Ta er jävla meditation,
Tantriska porrövningar,
Raw Food cooking,
Och det där norrskenet,
Och igloosarna och geysrarna,
Den där feta guldringen genom kukhuvudet,
Och den klara friska luften,
När ni lajvar zombieapokalyps
På Tibets sluttningar
Och försök ta med er i efterlivet
Då ni är döda
Och ingenting är
Fiskehamnen
Den svartaste asfalt
Den hetaste sol
Och hjärnan
Som motorn
På en gammal fiskebåt
På väg in i hamn
Med ett moln
Sjöfåglar i släp
Doften av levande fisk
Fiskblod och tjära
Och, ja, värmen
Som ångar från asfalten
Och gör mina steg
Och uppfattningen av tid
Klibbiga som däcket
På en fiskebåt
Som lagt till
Och sålt 19 kilo
Nyvägd torsk
Pappa och jag
Fick tre kilo
I en systempåse
Och vi körde
Ut från Simrishamns hamn
Och just då luktade bilen
Liv och död
Precis som het asfalt
Och den svaga söta doften
Av död råtta
Och jästa tomater
I en annan stad
Jag gillar henne
Jag försökte tala om för henne
Att jag gillar henne
Genom att titta bort mot träden
Och himlen
Och sedan gå långsamt bortåt
I en takt som överensstämde
Med en schlager
Som var populär
I början av nittonhundrasextiotalet
Blodet blommar
Blodet blommar
På stilla vatten
Det doftar rost
Och död om natten
Svetten lackar
Och kropparna skakar
Då de danssjuka
Skeletten knakar
Längst framme
Spelar någon flöjt
För det galna tåget
Som mot havet böjt
De dansar på vattnet
En mirakeldans
In i dimmorna
Bortom vett och sans
Och nästa morgon
Blommar havet rött
Någonting har skapats
Någonting har dött
På stranden ligger det en flöjt
Båstadsgatan
Bakom grillen på Arilds Plan
Ligger ett pappersflygplan
På vingarna står det
”Båstadsgatan, dra åt helvete”
Det är en tidig morgon
Och daggen ångar från gräset
På trottoaren ligger ett tomt Hamburgarmeal
Som måsar huggt sönder
Vid Pizzeria Special sitter en gubbe på sin rollator
Och läser Sydsvenskan
Det blir mest rubrikerna
Innan han fortsätter hemåt
Från Torekovsgatan kommer två lirare
Som hållit på hela natten
Den ene tuggar kat
Den andre spelar luftviolin
Och ljudet från Nobelvägen ökar långsamt i styrka
Precis som måsarnas skri
Och när sopgubbarna väl kommer
Har Båstadsgatan redan dragit åt helvete
Sultans of swing
I Bo-Eriks badvatten flöt knäckebrödssmulor
Och en badanka
Han andades i takt med musiken
Som kom från en bandspelare
Som stod sidan om mjukmedlet
Sultans of Swing med Dire Straits
Och det var precis så han kände sig
Inge Lanthandlare
På en bänk i Vitaby
Framför en röd tegelvägg
Befrias sinnet en stund
Och jag hör mig själv nynna
På Kjell Höglunds ”Häxprocess”
Medan jag tänker på Inge Lanthandlare
Och hur han välkomnade
Denna lilla värld
Med orientaliska kryddor,
Ett leende och en ordström
Som fick mjölkbönder
Och bakfulla elektriker
På fall
Och på grillarna i Albo härad
Låg lamm marinerad i curry
Och i andra exotiska kryddblandningar
Och röken och upptäckarandan
Blandades med de instängda
Grishusdofterna
Mellanvärlden
På andra sidan gardinen sägs världen ligga, medan jag ligger på insidan planerande rutter genom mellanvärldens myllrande labyrinter där jag bl.a. stämt möte med Emily Brontë och hennes halta hare.
Genom gardinens grovmaskiga väv kommer ett ljus som är mellanvärldens historia i form av ett skuggspel som berättar om en annan tankevärld.
Denna mjuka, ömsinta, tysta värld letar sig in genom mina pupiller och reser genom min kropp som njutningsfulla pulser och bäddar slutligen in mitt hjärta i en grönskimrande kärleksfull mossa
Från Lilla Chicago till Simrishamnsgatan 