Författare: onkelzeb

Missljudande knaster

onkelzebLämna en kommentar

Någonstans i dimman eller krutröken
Ser jag mig
Som en skugga mellan träden
Eller på väg bort ur fokus

Här ligger lika många hattar som lik
Jag ser det
Och tittar rakt på mig själv
Där jag halvligger i fåtöljen

I filmen är jag ensam och perifer
Omärklig
Jag blir förgiftad av en dam med operahandskar
Fastän hon inte menat det

”Allting är inte svart- och vitt, mina vänner”,
Sade hon innan Robert Mitchum sköt henne
Hon såg så vacker ut med med håret utslaget över golvet

Och jag dog dramatiskt i två bortklippta filmrutor
Ingen fanns där att se mig
Ingen fanns där att rädda mig

Min dödssuck blev ett missljudande knaster
Som maskinisten försökt torka bort
För flera år sedan på en annan biograf

10:e oktober 2017

Utomkroppslig rädsla

onkelzebLämna en kommentar

De där ögonblicken då huden blir varm och blodet kallt
Då rösten blir långsammare, tydligare
Och kroppen rör sig utan uppkoppling till hjärnan
Blygseln är som ett tryck inifrån
Där jag ensamt och långsamt faller sönder
Utan att någon märker det
Och därmed utan att någon bryr sig
Bara huden som ångar och strupen som rapar kokande tjära
Medan jag pratar på som inget hänt

Om där någonsin fanns någon

onkelzebLämna en kommentar

Som blodiga glasbitar ur en giallo-film
Ligger min tankar och minnen spridda
Dels inne i mitt huvud,
Dels över hela min kognitiva karta
Och några droppar blod
Har skvätt vida omkring
Efter dagar med kaffe
Och kapsejsade målbilder
Eller på rygg i sängen
Med huvudvärk och tårar i ögonen
Där mina armar ligger vid mina sidor
Med händerna fulla av skärvor
Och ögonen blodfyllda
Som två runda bollar vinbärsgele
Och dagarna går,
Händelserna förbleknar
Och jag sitter plötsligt upp
Fri från en kokong av levrat blod
I en tomhetens glasvärld
Där reflexerna är bländande
Och ljuset klart och rent
Hoppet och helheten återvänder
Men jag vet ju att genomsynligheten
Snart når själens skörhet
Och att den gäckande
Demonens hammare snart faller
Med ett vinande ljud,
Roterande skärvor
Och en bortflyende
Förståelse
Om där någonsin fanns någon

Vid en pir av grå oändlighet

onkelzebLämna en kommentar

Vid gränserna till min privata sfär ligger de bortglömda haven med dess svarta fyrtorn
Vid en pir av grå oändlighet ligger farkoster förtöjda med brutala kättingar
Haven är mörka och stilla utom då albatrosserna flyger in en död lots
Telegrafisterna rapporterar ännu en gång hem om det till synes oundvikliga
Men också en liten kortfattad notis om en spricka i piren av grå oändlighet

På ICA

onkelzebLämna en kommentar

Går in på ICA
Mintchoklad,
Flytande tvål
Och stearinljus
Med nedsatt pris
Till vänster
Jag går genom frukten
Bort till bönorna
Och vidare till äggen
Sedan stannar jag
Och tittar på korven
Och tittar på korven
Och tittar på korven
Ett 24-pack toapapper
Och hör radiosporten
Annonsera ett mål
På Örjans Vall
När jag går förbi barnmaten
Bort till naturgodiset
Och tänker på korven
Men går in i ett ställ
Med fluorskölj
Och tvålar
Och tänker på min andning
Och innehållet
I min mage
Och tomheten
I mitt bröst
Sen står jag plötsligt
I kön mot kassa två
Och funderar på
Om jag skall köpa
En bukett rosor till mig själv
För 25 kronor

Smitta

onkelzebLämna en kommentar

Hans celler är överallt
Både djur och människor är kontaminerade
Jag märker det
Kanske inte i början
Men efter några år
Att vissa hade snarlika rörelsemönster
Eller röstläge
Samma typ av utrop
Eller samma filosofi
En katt som hade liknande doft
Och en Uggla som hoade
Med samma ångestfulla inlevelse

Men jag vet om det
Och jag håller mig undan
För smittas jag kan jag lika gärna dö
Så jag för ett psykologiskt gerillakrig
Mot dessa cellers fortsatta delning
Jag kan lukta mig till dem
Studera dem
Och utnyttja kunskapen
Vidareutbilda mig själv
I ett liv utan honom
Och utan dessa förgiftade celler

Kostymen på kemtvätten

onkelzebLämna en kommentar

Bo-Erik har lämnat in kostymen på kemtvätten och sitter sen på en bänk och dricker en Mer och tittar på en slarvig graffiti-målning
Han tittar på staden, men ser den inte
Och ljuden är alltför välbekanta för att väcka liv i några sinnen
Han bara sitter
Och dricker Mer:en och silar saften mellan tänderna
Sen reser han sig plötsligt,
Så duvorna skräms iväg
Och går hemåt
Med knutna nävar

Kärlekens vägar

onkelzebLämna en kommentar

Kärlekens vägar går genom inflammerade vindar och blödande nederbörd
Det är en tröstlös vandring med ett uttorkande hjärtas nedslagna vittnesbörd
På dagen är det natt, och på natten är det dag men i mitt hjärta är det intet
Solen lyser utan skuld tills läpparna spricker och bröstet darrar bara litet